Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Bajkal och Angara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kom, — sade Nadia till honom.
Med likgiltig uppsyn gjorde Alcide Jolivet ett
tecken åt Harry Blount att komma med, hvarefter han
följde den unga flickan.
Men om de båda korrespondenternas förvåning öfver
att träffa Nadia på denna flotte varit stor, så blef den
gränslös, då de fingo se Mikael Strogoff, hvilken de icke
kunde tro ännu befinna sig i lifvet.
Vid deras annalkande hade Mikael Strogoff icke rört
sig ur fläcken.
Alcide Jolivet hade vändt sig till den unga flickan.
— Han ser er inte, mina herrar, — sade Nadia.
— Tartarerna hafva bländat honom! Min stackars bror
är blind!
En liflig medömkan afmålade sig i Alcide Jolivets
och hans kamrats ansigte.
Ett ögonblick derefter sutto båda två vid Mikael
Strogoffs sida, tryckte hans hand och väntade på, att han
skulle tala.
— Mina herrar, — sade Mikael Strogoff med låg
röst, — ni böra inte veta hvem jag är, ej heller hvad
jag kommit att uträtta i Sibirien. Jag ber er respektera
min hemlighet! Lofva ni mig det?
— Vid min heder, — svarade Alcide Jolivet.
— På min gentlemannaära, — tillade Harry Blount.
— Godt, mina herrar.
— Kunna vi vara er till någon nytta? — frågade
Harry Blount. — Vill ni, att vi skola hjelpa er med att
fullborda ert värf?
— Nej, jag föredrager att handla ensam! —
svarade Mikael Strogoff.
— Men dessa uslingar hafva bländat er, — sade
Alcide Jolivet.
— Jag har Nadia, och hennes ögon äro mig nog!
En halftimme senare gick flotten, efter att hafva
lemnat den lilla hamnen Livenitschnaja, in i floden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
