Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 10. Första fiolen skänker Electrical girl ett kärleksbläckhorn med tuppfjäder och står slutligen som segrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
höll sin lätta hatt i handen, de ljusa ögonen, de vita
armarna, som till hälften voro nakna, den ljusa blusen,
ur vilken halsen steg upp, fast och mjäll, allt spred ett
skimmer omkring henne mot skogens mörka grund.
Om Första fiolen kunnat göra reda för vad han tyckte,
att den unga fresterskan framför honom erinrade om,
och om han i poetiska ord kunnat kläda sina tankar,
då skulle han lia sagt:
— Hon liknar en stjärna. Det är silver omkring
henne, som strålarna omkring en stjärna.
Tystnaden bröts endast av något ljud från vattnet
eller en kreaturspingla långt inne i skogen, som då och
då drog ett sakta andetag. Men mitt i lugnet lågade
en brand i luften; alla sinnen skärptes starkt. Dubbelt
kändes doften från porsbusken, dubbelt den milda
ångan från ett i närheten vilande klöverfält. Det, som
var vitt, innehöll en lockelse; det, som var dunkelt,
gömde en frestelse. Dubbelt strålade månglittret, som
nästan bländade dem.
Långt därute på den breda guldmattan, med sina
rörliga maskor och fjäll, stannade ett svart föremål.
Skarpt avtecknade sig den lilla silhuetten av en man
i en båt; det var som en bild, klippt i svart papper
och klistrad på guldgrund. Ljudet av ett årtag hördes,
fraset av en liten våg ...
— En kyss, en kyss, vad är han, deklamerade Första
fiolen med falsk stämma, men hans känslor voro i detta
ögonblick icke falska, ty han inbillade sig, han kände
det så, som om han verkligen älskade henne. Fladdrade
därför avrivna blad från kärlekspoesiens rosenbuskar
i denna lömska och dårande luft, intill den vita
gestalten, som uppgiven och domnad vilade vid älskarens
8. — Slöberg, Kvartetten, som sprängdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
