Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 36. Cello vill i desperation förskriva sig till fan och hör en knackning på sin dörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
— Jag skulle minsann inte dra mej... Gärna skulle
jag välkomna herr faan ...
— Aaaaaa — ljöd det långdraget i rummet.
Det var endast det klara ä-ljudet i namnet på
människosläktets fiende, som gav ett sjungande återljud i
violoncellen, som stod lutad och förgäten i ena
fönstersmygen, men säkert är, att ljudet lät mycket
märkvärdigt i denna stund. Samtidigt ryckte spjället på ett
bullrande sätt. Cello vände sig om och betraktade först
violoncellen, som nu var alldeles tyst, varefter han
fånigt stirrade på kakelugnen.
I samma ögonblick hördes en tydlig, nästan skarp
knackning på dörren.
— Någon knackar klockan tolv på natten! Det var
en evig lögn, sade herr Erlandsson för sig själv, i det
han uppmärksamt betraktade dörren.
Då ljödo åter några bultningar, denna gång så
tydliga och markerade, att det var alldeles omöjligt att
misstaga sig. Knackningarna voro till antalet fyra, och
mellan varje slag fanns ett långt mellanrum.
Journalisten gick för att öppna men stannade först ett
ögonblick i lyssnande ställning vid dörren. Icke ett prassel
hördes därutifrån. När han nu vred om nyckeln och
gluttade ut i mörkret, fick han se en smal herre av
medellängd, med markerade drag och horninfattade
brillor på en lätt krökt näsa, avvaktande stå på
dörrmattan. Den tunne mannen, som var klädd i svart hatt
och svart ytterrock, hälsade och log efter att ha kastat
en snabb och forskande blick på Cello.
— Vem sökes? frågade denne.
— Jag söker redaktör Erlandsson, svarade mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
