Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 50. Märta Åviks och Dorothy Buffertons sista ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
558
nåde då och såg sig ett ögonblick omkring. Gatan var
så gott som folktom.
— Är detta fröken Märtas sista ord? frågade han.
— Ja, det är det, svarade fröken Åvik, som undrade,
vad som härnäst skulle inträffa.
Hon stärkte sig emellertid med fröken Tornejs
förutsägelse, att allt skulle sluta i enlighet med hennes egen
önskan, men hon skulle ha jublat i sitt hjärta, om i
detta ögonblick den mörke karlspersonen med det
svarta arbetet och den blanka metallvaran skyndat
fram till hennes sida.
— Godafton då, fröken Åvik, sade ingenjör Planertz
med lugn stämma. Jag beklagar, att jag inte har
befunnits värdig.
Det var allt, den besvikne älskaren sade, och det
var alldeles för litet. Det var så litet, att fröken Åvik
på nytt blev oroad. För sitt eget samvetes skull hade
flickan önskat att få säga ett par vänliga ord till
avsked. Hon hade önskat höra en suck och se ett blekt
och besviket ansikte. Hon skulle då ha upprepat de
fraser, hennes medsystrar så ofta pläga uttala, när de
avvisa en friare, sedan de först uppmuntrat honom.
— Låt oss ändå vara såsom goda vänner. Jag tycker
så synd om er, men jag kan inte tycka mera än så.
«
Hembiträdet Hedvig kom ned med tebrickan i
familjen Åviks kök och sade till hushållerskan Alma:
— Skall det bli någon läsning utav i kväll?
— Det beror på det. Har hon skurat knivarna? Vad
är det för ena märkvärdiga lappar hon skurar med?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
