Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diskussionen. Kvinnan känner, att detta är emot
hennes natur, och att hon riskerar att, när hon
slutligen får ordet, finna den stämning, som förmådde
henne att begära ordet, redan försvagad och grumlad
eller t. o. m. alldeles försvunnen, så att hon icke
kommer att säga det, som hon ursprungligen hade
velat säga. Också kan det hända, att under väntandet
infinna sig tvivel och farhågor för invändningar; hon
kommer att tänka på, att hon borde uppdela, ordna och
koncentrera sitt anförande, men att det därmed skulle
förlora i kraft och ursprunglig friskhet. Blygheten
kan naturligtvis också göra sitt till; att tala inför
många uppmärksamt lyssnande och kritiska åhörare är
oroande för den ovana. Men huvudsaken är nog, att
kvinnan behöver genast och omedelbart giva uttryck åt
sin känsla i dess första, ursprungliga kraft. Får hon
göra det, så hindrar blygheten föga. Ty de omedelbara
yttranden, man också i större sällskap kan få höra
av damer, utmärka sig oftast genom en okonstlad
naturlighet och frånvaro av störande förlägenhet. Och
i en debatterande församling av fruntimmer tillgår
det ju ej sällan så, att var och en får uttala sig,
när helst det lyster henne, och man tyckes just icke
taga illa vid sig, om det skulle bära så till, att
flera tala på samma gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
