Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då ett barn var fött, hade dess fader eller närmaste
manlige släkting att bestämma över dess liv och
död. Vid hans fötter nedlades det, och han kunde
antingen upptaga det eller befalla, att det skulle
utbäras. Det senare – vilket jämförelsevis sällan
inträffade – synes i allmänhet hava verkställts på
så sätt, att en träl förde barnet till ett avsides
beläget ställe och där lade det i en grop eller
mellan ett par stenar samt lämnade det åt sitt öde
efter att hava stuckit i dess mun något födoämne,
t. ex. en fläskbit, varmed det i lyckligaste fall
kunde uppehålla livet, tills det av andra människor
anträffades och upptogs. Det vanliga torde väl
hava varit, att barnet omkom; men sagorna berätta
flera fall, då ett sålunda utsatt barn kommit i
händerna på goda fosterföräldrar och uppvuxit till en
betydande person. Så skedde t. ex. med den bekante
hövdingen Torkel kravla på Island, och i Danmark
med Knut, kallad »den funne», som sedermera blev
sin fosterfader, konung Gorms efterträdare. Det
kunde t. o. m. inträffa, att det utsatta och av
andra uppfostrade barnet längre fram igenkändes
och återtogs av föräldrarna, helst om det utmärkte
sig genom framstående egenskaper; så lyckliga voro
Finnboge den starke och Helga den fagra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
