Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu återstår för oss att avhandla en betydelsefull
sida av det forntida uppfostringssättet. Vi
skola nämligen tillse, huru barn i det stora hela
betraktades, vilken »rang», att jag så må säga,
de innehade i jämförelse med de äldre. Och just här
skola vi finna en av de största olikheterna mellan
forntida och moderna förhållanden. Hos oss bemötes
ju i de flesta avseenden ett barn på helt annat
sätt än en fullvuxen person. Ej så i hednatiden;
då betraktades barnet som väsentligen likställt med
de äldre, med samma rättigheter och skyldigheter
som de; man hyste aktning för dess människovärde,
litade på dess hederskänsla och tog full hänsyn till
dess personliga frihet och rätt att bestämma sitt öde.
De skilda åskådningssätten förr och nu hava fått
sitt karaktäristiska uttryck i språkbruket. I det
gamla språket användes ofta ordet maðr (som har
betydelserna »man» och »människa»), även då frågan är
om ett litet barn; skulle någon nu på allvar försöka
att säga t. ex. om en fyra års gosse: »det är en
hurtig och givmild man (eller människa)», så skulle
det låta orimligt.
Att det allmänna föreställningssättet gjorde barnet
någorlunda likställt med de äldre, har redan i det
föregående blivit antytt, då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
