Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Dansk politik efter 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSK POLITIK EFTER 1864
Det kunde vara frestande nog att blott lydigt följa de vinkar
eller uttryckliga goda råd, varmed Pariskabinettet var ganska
frikostigt, men det måste frågas, vartill detta skulle leda, ty
oegennyttiga voro råden knappast. Då lika litet som de
sist-upplevda krigsåren saknades hetlevrade zeloter, vilkas välmenta
men obetänkta handlingar och ord kunde starkt diskreditera.
Vid början av den preussisk-österrikiska konflikten inlät sig
exempelvis Danmarks minister i Wien, Falbe, på eget bevåg
ganska djupt med Österrikes utrikesminister och den franske
ambassadören — det var hertigen av Gramont, densamme
vars hetsiga ledning gjorde spelet så lätt för Bismarck
sommaren 1870 — och det var endast genom hot om
ögonblickligt avsked, som Frijs lyckades hejda sin representants
okloka nitälskan. Tilläventyrs har det förekommit ännu mera,
ty de meddelade akterna äro något knapphändiga just på
denna punkt. Säkert är emellertid, att Frijs och Vedel, visa
genom krigstidens bittra erfarenheter om avståndet mellan löften
och infrielser, noga aktade sig för att göra sitt land till en
nummerbricka i kejsar Napoleons dunkla diplomatiska spel.
Berlinregeringens kylslagna högdragenhet gjorde närmande åt
det hållet svårt, till ett stycke via dolorosa för en stat, som ej
ville uppgiva något av sin värdighet och nationella egenart. Men
de ledande danska statsmännen bortsågo kallt från dessa
obehag och räknade nyktert med, att även hos det vapenstarka
Preussen måste det praktiska intresset arbeta för
undanskaffandet av de värsta stötestenarna för god grannsämja.
Till det yttre kan det tyckas, som om denna optimistiska
åskådning skulle grundligt besvikits under det nu behandlade
tidsskedet. Ett på franskt initiativ gjort försök att kort före den
öppna brytningen mellan Preussen och Österrike från den förra
makten återvinna större del av Slesvig mot utfästelse om
neutralitet eller formligt förbund blev avspisat med svävande ord.
Efter det korta segerrika kriget och Nikolsburgfördraget
avvisade Bismarck varje antydan, att Danmark skulle formellt fa
tala med vid de föreskrifter till dess förmän, som kunde införas
i Pragfreden. Efter denna dröjde det över ett halvt år, till maj
1867, innan den nordtyska regeringen upptog förhandlingar med
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
