Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. »Konungen är död, lefve konungen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
"Konungen är död, lefve konungen."
Oskar I:s sjukdom och död. – Karl XV konung öfver Svea och Göta
landom och underliggande provinser. – Sonen af Gustaf IV Adolf
inlägger sin protest. – Offentlig hyllning – Norges Konge,
han og ingen anden
Nu bær de tusend klokker bud
vidt över fjord og fjeld;
to frændefolk i sorgeskrud
tar med sin drot farvel
I hjemlig krog, på alfart torg,
er tanken en idag, –
fra bjelkehus og kongeborg
en æt i gråd, to folk i sorg
om Oskars sarkofag.
Tilsammen længst har folk og drot
i smærtens nætter lidt.
Nu är det stilt på kongens slot,
thi ud har kongen stridt.
Snart gravkapellets port blir lukt;
der blunder han i fred. –
Men udenfor skal blomstre smukt
en sæd igennem tiders flugt, –
den skær ej döden ned.
(Ur Folkesorg af Henrik Ibsen.)
Den 8 juli 1859 besteg kronprins Karl Sveriges och
Norges troner. Då hade hans fader lidit slut. Långa hade
lidandets stunder varit för kung Oskar, men aldrig svikande,
aldrig förtröttad den ömma, själfuppoffrande vård, hvarmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
