Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själfstyrelse hade utgjort grundprincipen i det gamla nordiska samhället. De inom riksdagen ofta framträdande
sträfvandena att få till stånd en tidsenlig kommunalorganisation afsågo ock ett återupplifvande af denna grundsats. Man
hoppades därigenom vinna en lifligare och kraftigare samhällsutveckling, om en mängd ärenden, som i andra länder
med större framgång sköttes af själfstyrande kommuner,
äfven i Sverge öfverflyttades från den byråkratiska förvaltningen till kommunerna. Man förväntade också, att den
kommunala själfverksamheten skulle här, som t. ex. i Norge
Belgien och Nederländerna, utgöra en källa, hvarur de konstitutionella begreppen städse erhölle förnyad näring.
Förväntningarna i ena och andra afseendet ha helt visst i betydande omfattning förverkligats. Landstingens och kommunernas, i synnerhet stadskommunernas verksamhet och utveckling har blifvit af en djup och ingripande betydelse i vårt modärna samhällslif. Icke heller får man underskatta det kommunala lifvets betydelse som en politiskt uppfostrande faktor.
Men å andra sidan är det omöjligt att i detta sammanhang sluta ögonen för de många och svåra missförhållanden,
som blefvo en följd af dessa redan 1859 till riksdagens kännedom meddelade lagar. Dit höra i främsta rummet, att
den gamla själfständigheten omstörtades i och med förmögenhetsprincipens införande med dess absurda konsekvenser
och därigenom att man grundade den nya kommunallagstiftningen helt och hållet på känn, utan att knappast ens försöka göra klart för sig dessa lagars verkliga innebörd och
räckvidd. Denna nya kommunallagstiftning blef, har Hedin
sagt, »ett språng i mörkret». Det blef ingen verklig själfstyrelse, utan mestadels ett fåtals privilegierade förmögenhetsvälde. Detta visade sig mycket snart. Så t. ex. inträffade det, att i en af Stockholms valkretsar ett bolag
öfverröstade mer än hälften af kretsens 3 330 valberättigade
medlemmar eller att i samma krets 16 personer (mindre
än 1/2 procent) kunde öfverrösta 2 511 personer (75 proc.)
af de röstberättigade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
