Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansåg sig komprometterad, genom att så betydelsefulla för=
handlingar förts utan hans vetskap mellan konungen och
danska regeringen, och begärde sitt afsked. Han afstod där=
ifrån först efter en personlig hänvändelse från kung Karl.
De Geer, hvars omdöme om förslaget som ett foster af
en omogen politisk dilettantism verkligen var ganska mil dt,
hade redan i början på maj fått i uppdrag att hjälpa kung
Karl ur knipan eller att, som han själf yttrar, »skrifva ihjäl
saken i kung Karls namn, utan att kompromettera hans
känslor och föregående åtgärder». Detta skedde genom ett
brefkoncept, hvari De Geer icke blott öfverlät åt Monrad
att välja tiden för inledandet af de officiella förhandlingarna,
utan ock sökte ge förslaget sken af att vara kommet från
danskt initiativ. Detta sista fann dock konungen sig skyldig
att taga bort. Men Monrad var lika finurlig som De Geer
och förklarade mycket blygsamt, att det skulle från hans sida
vara en oförlåtlig egenkärlek att mottaga den tillerbjudna äran
af det officiella initiativet.
Nu efter detta väsen i utländska pressen och sedan det
äfven spridts ut att De Geer varit med om saken, tyckte han,
att det kunde vara nog. Manderström måste utfärda ett
cirkulär till beskickningarna, med försäkran att några under3
handlingar om ett statsförbund med Danmark alldeles icke
vore å bane eller åsyftades. Till kungen personligen skref
De Geer den 16 maj ett bref, hvari han satte honom knifven
på strupen med ett så eftertryckligt ^enten eJJer», att icke
ofta torde en konung ha fått från sin minister smälta sådant.
Under hela den tid, skref han däri bl. a., som den danska
frågan varit brännande och till och med förut under den
polska hade icke allenast verkliga meningsskiljaktigheter i
afseende å utrikespolitiken ägt rum mellan konungen och
konseljen, hvilka meningsskiljaktigheter varit allmänheten väl
bekanta, utan äfven enskilda förhandlingar af konungen förts
med främmande makters undersåtar och måhända regenter
i en riktning, som stått i strid med det språk, som hans
regering officiellt fört. Dessa enskilda förhandlingar hade icke
lyckats undandraga sig offentligheten, utan tvärtom, ofta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
