Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. »Maa vi have den Ære at gratulere.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drar därför så mycket säkrare halfva Stockholm ut under
Djurgårdens ekar till litterär andakt inför skaldebysten.
I synnerhet allt som är »vittert» i staden infinner sig ound-
gängligen, och det stora ordenssällskapet Par Bricole fungerar
som ett slags värd. Hela aftonen föredrog dess utmärkta kör
Bellmanssånger. Tal höllos, skålar druckos, på Djurgårdsslät-
ten utvecklade sig ett brokigt animeradt folklif, medan i Bell-
mansros hemligaste vrår en del främmande gäster under
hemlighetsfulla ceremonier och högtidliga löften utnämn-
des till Brikollister.
Bland dessa var det en, som under dessa dagar nästan
delade stockholmarnes intresse med de kungliga: Henrik
Ibsen. Han var medlem af den nordiska språkkongressen
och väckte både vid och utanför densamma stort uppseende,
Man kände honom mest som författare till »Brand» och
»Per Gynt» och hade väntat sig att i hans person få se
antingen ett teologiskt skelett med utprägladt asketisk håll-
ning eller en fjällfrisk, af kulturen så godt som oberörd
norsk vilde. Man förundrade sig därför mycket öfver att
se diktaren presentera sig som en sirlig liten herre, kraftigt
byggd, med ett par väl vårdade svarta polisonger, sammets-
jacka, hvit väst, ljusa benkläder, lackerade skor och pro-
menadkäpp med guldknapp – en elegant bonvivang- och
grosshandlartyp, som man hade den största möda att få att
passa in på de föreställningar man på förhand hade bildat
sig om »skalden Ibsen».*
Medan det var folkfest ute på Djurgården, stod en talrik
skara män och kvinnor i den sena kvällen på Riddarholmen
tålmodigt väntande på hofvets återkomst från dess utflykt på
Sköldmön till Gripsholm. I synnerhet ville man, påstår den lojale
dansken, gärna se en glimt af kung Kristian, till hvilken man
nästan kände sig stå i en personlig tacksamhetsskuld, därför att
* I ett kåseri låter Klas Lundin en ung dam beskrifva Ibsen som seende
helt borgerlig ut, en liten fetlagd och hygglig herre i frack med vanligt
salongsmanér, hon hade föreställt sig honom som en lång mager karl med
något underliga fasoner.
- 840 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
