Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De skilda stammarnes tidehvarf, till år 1157 - 5. Finnarnes seder och inrättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och guld, voro kända och i bruk; men prydnaderna voro
vanligen gjutna af brons, såsom de många återfunna fornsakerna
utvisa.
Finnarnes samhällsskick var, likasom alla fornfolks,
grun-dadt på slägt- och familjeförhållandet. Att hustrurna ofta
togos från främmande slägter, framgår ej blott ur de gamla
runosångerna, utan bekräftas äfven af andra beslägtade folkslags
exempel. Om någon med slägtens samtycke friade till en
jungfru, så måste friaren vanligen genom trenne prof visa sin
duglighet och derefter begåfva brudens familj med rika skänker.
Ur runorna framgår tydligen, att månggifte ej var i bruk; ty
såväl åt gudar som menniskor tillägges i dessa endast en
hustru, hemmets ordnare och herskarinna. Likaså kan man
se, med hvilken utomordentlig ömhet och aktning qvinnan blef
bemött. Moderskärleken och den vördnad, man bör bevisa
henne, är ett ständigt återkommande ämne för sången, och
ordet vaimo (qvinna), som ursprungligen betecknat hjerta,
är ett bevis på skärheten af den sedliga känslan. En slägts
talrikhet och magt hafva alltid medfört ett visst anseende;
men någon egentlig ståndsskilnad fans ej ibland de frie. ’
Endast irälarne, som dels köptes, dels kanske togos i krig,
befunno sig i en underordnad ställning, ehuru man
förmodligen icke gjorde någon synnerlig åtskilnad mellan dem och
de lönta tjenarne. Familjerna bodde tillsammans i byar och
bildade äfven vidsträcktare förbund, hvilka betecknades med
namnet kihlakunta. Vid allmänna sammankomster (keräjät)
rådslogs om krig och andra företag samt afgjordes inbördes
stridigheter. Ordet Santa, som kanhända är af slaviskt
ursprung, synes hafva betecknat lag och rätt, och suntia
vallagens väktare och kanhända äfven i öfrigt samhällets
tjenste-man; ty ordet vero (utskylder) tyckes gifva vid handen, att
afgifter för gemensamma behof ej voro okända. Det är
naturligt att man uti krigstid valde en anförare och äfven under
freden, då man ju alltid åtminstone måste vara beredd på
fiendtligt öfverfall, torde han haft något slags höfdingemagt. *
Om ett ställe befästades (linna = genom naturen eller
mennisko-verk svårt tillgänglig höjd), hvaromkring sedan en “linnakunta“
(slottssamfund) uppstod, så var dess höfding naturligtvis
likasom hela områdets beherskare och öfverhufvud. Esterna, om
hvilkas samhällsinrättningar vi veta mera, än om Finlands,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
