Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke till denna historia; likväl bör det nämnas, att svenska
regeringen år 1637 skickade sin första koloni till stränderna
af Delawarefloden i Nord-Amerika, grundläggande derstädes ett
nybygge, som fick namn af Nya Sverige. År 1642 sändes
nya kolonister och ibland dessa synes varit ett ansenligt antal
finnar, hvilkct under de följande åren ytterligare förökades, så,
att ett ställe inom kolonien erhöll namnet Finland. Detta
bortom verldshafvet belägna land kom visserligen redan under
följande årtiondet i Holländarnes och sedan i Englands
besittning, och nybyggarnes efterkommande hafva slutligen uppgått
uti Förenta Staternas befolkning; men minnet af svenskarne
och finnarne fortlefver allt ännu vid Delavrareflodens .stränder.
I allmänhet ville icke denna tids sträfvanden att ställa rikets
handel på en sjelfständigare fot lyckas, och varu-utbytet emellan
Finland och utlandet förmedlades för det mesta genom
holländska skepp. Det är att märka, att Finland på denna tid
alstrade spannmål utöfver behofvet, hvartill orsaken förmodligen
var ett allmännare svedjebruk. Den vigtigaste importvaran
var salt, icke så mycket i anseende till mängden af det
importerade, som i anseende till det höga priset; en tunna salt
kostade då för tiden 4—5 daler, eller lika mycket som två
tunnor råg. Pehr Brahe hade föreslagit, att finnarne i landets
nordliga delar skulle tillåtas köpa sitt salt från sjuderierna vid
Hvita hafvet. Men regeringen som hade stora inkomster af
salthandeln, svarade, att hon tänkte låta inrätta egna
saltsju-derier i Sverige. Bristen på denna förnödenhet var så stor,
att kustboerna begynte sjelfva tillverka salt af hafsvattnet, som
dock på dessa trakter är endast obetydligt salthaltigt. Af
nutidens importartiklar begagnades sockret mycket litet och
kaffet var ännu alldeles okändt. Bland exportartiklarne begynte
redan tjäran tillvinna sig stor betydelse och skulle
otvifvel-aktigt uppgått än högre, om ej kort derpå (år 1648) handeln
dermed blifvit öfverlemnad åt ett enskildt “kompani “.
Allmänna tanken synes denna tid varit, att Finlands naturliga
tillgångar voro ofantligt stora; men dessa rikedomar blefvo
ganska bristfälligt begagnade. Statsinkomsterna från Finland,
sjötullen oräknad, gjorde under den tid Brahe var
generalguvernör (år 1638) åtminstone 75,000 daler mera, än beloppet
af alla till Finlands egna behof använda statsmedel
(aflönin-garna, omkostnaderna för hären och flottan samt till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
