Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland uppgått till tillsammans 38,000 man; men. af detta
antal uppstälde Finland endast fjerdedclen, hvaraf man
någorlunda kan bedöma detta lands förmögenhetsförhållanden i bredd
med Sverige. Deremot är det antagligt, att finnarnes antal
jämförelsevis var större bland de värfvade trupperna, hvilka
för hela riket stego till 30,000 man; vi veta åtminstone, att
några regementen, t. ex. lifdragonerna, voro finska och att alla
friska inhysesmän med största stränghet tvungos till krigstjenst.
Genom dessa åtgärder stod nu en ansenlig här krigsfar*ig,
isynnerhet i och för rikets försvar. Äfven flottan var förökad
och båtsmännen stälda på indelningsfot, hvarjämte Karlskrona
i Blekinge inrättades till krigshamn. I afseende å sitt
försvars-väsende var Sveriges rike starkare än någonsin, och de
utländska magterna åsågo med fruktan och aktning Karl XI:s
åtgärder. I sin politik eftersträfvade Karl visserligen freden,
men lutade sig uti Europas strider åt deras sida, hvilka
försökte sätta en gräns för Frankrikes hersklystnad. Sålunda
sändes äfven en afdelning soldater till Nederländerna i Wilhelm III:s
tjenst; då denne furste år 1688 gick att emottaga Englands
krona, hade han med sig bland de öfriga legotrupperna äfven
ett regemente finskt hästfolk, och i slaget vid Bognefloden år
1690 ’påträffa vi dessa finnar på protestantismens sida,
kämpande mot irländare och fransmän. Men för öfrigt afhölls
Karl XI af sin sparsamhet från krigiska företag och riket fick
under tjugu års tid njuta af fredens välsignelser.
För öfrigt vunno rikets materiella och andliga krafter en
mägtig förkofran under denna långa regeringstid; men framför
allt var ordning tidsandans lösen. Ar 1686 utfärdades en ny
kyrkolag, den samma som ännu till sista tiderna varit gällande
för Finland, och samma år nedsattes äfven en komité för en
ny allmän lag, ehuru detta verk först efter ett halft sekel kom
till stånd. Rättegångsväsendet likasom äfven förvaltningen
bragtes i noggrann ordning och till och med allmogens
näringsflit hölls under uppsigt. En sträng förordning om tjenstehjon
och legofolk af år 1686 bestämde med noggrannhet, huru mycket
arbetsfolk hvarje bonde fick använda i förhållande till sitt
hemmans storlek; ty dét var, ansåg man, otillbörligt att slösa *
med rikets arbetskrafter. Derför tilläts ej allmogen hålla ens
sina. egna fullvuxna barn hemma, om de voro flere än det
bestämda antalet. Friska inhysingar, odugliga studenter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
