Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan af mångt och mycket draga den slutsats, att ordningen i
detta land ej på långt när var så fullständig, som under
konungens egna ögon i Sverige. Ett kungl. bref till Åbo
hofrätt år 1685 klagar deröfver, att de finska bönderna, då
de hadc begått något brott, ej brydde sig om att undergå
kråppsstraff, utan öfvergåfvo sina dåliga gårdar och gömde sig
i skogarne, der de utan mycken möda uppodlade åt sig lika
goda lägenheter. Förvaltningen synes ej heller blifvit rensad
från alla de forna missbruken, och isynnerhet i Kexholms län
hade folkets belägenhet föga förbättrats. Denna del af
Finland hörde allt ännu under generalguvernören i Ingermanland,
och i de forna förläningarnas ställe (ehuru äfven sådana ännu
funnos i dessa trakter) hade kommit kronoarrenden, hvilka
synas hafva varit mycket betungande för allmogen. Det är
anmärkningsvärdt, med hvilken hårdnackenhet detta landskap
för öfrigt allt fortfarande hölls utestängdt från de politiska
rättigheter, hvilka det öfriga Finland åtnjöt gemensamt med
Sverige. Då biskopen i Yiborg i och för 1686 års riksdag
hade uppmanat äfven dessa nejders innevånare att sända
representanter, fick denne på grund häraf emottaga en
tillrättavisning’ af konungen. Likväl hade befolkningen till största delen
inflyttat dit från det öfriga Finland och hadc nog förtjenat att
blifva räknad till samma fosterland.
I Finlands kulturförhållanden intogo allt ännu
biskops-embetena ’ ett vigtigt rum. Biskopen i Abo, Johan Gezelius
d. ä., en man af svensk börd, som förut varit superintendent
i Riga och år 1664 blifvit flyttad till Åbo i stället för den
afsatte Terserus, fortsatte med berömvärd ifver ordnandet af de
kyrkliga angelägenheterna, men ej ens han förstod att
fullkomligt undvika ortodoxiens försåt. Ilan efterträddes på
biskopsstolen år 1690 af sin son, Johan Gezelius d. y., hvilken
dessförinnan hade haft sig anförtrodd vården om Ingermanlands
kyrkliga angelägenheter och i ännu högre grad än fadren har
gjort namnet Gezelius minnesvärdt i Finlands häfder. Yiborgs
biskopsstol hade en tid innehafts af tvennc finska män, Abraham
Thauvonius (1672—1679) och Henrik Karstenius (1679—1681);
men efter dessa kommo åter svenskar, bland hvilka den från
Åbo universitet hit förflyttade Petrus Bång är synnerligen värd
att omnämnas. Genom dessa mäns omsorg begynte
läskunnigheten på denna tid blifva någorlunda allmän bland den finska
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
