Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lenmat en son, Karl Fredrik, hvars arfsrätt till svenska kronan
tycktes vara större än konungens yngre syster, Ulrika Eleonoras.
Af denna orsak hade redan den holsteinska ministern, baron
Görtz, begynt underhandla med ryska czaren till förmon för
den unge hertigen. Om hösten 1713 sändes en viss Bassewitz
till Ryssland för att föreslå ett giftermål emellan Karl Fredrik
och czarens äldsta dotter. Om ej konung Karl skulle
återvända till sitt rike, så skulle hertigen uppsättas på Sveriges
tron; men i annat fall skulle den del af czarens eröfringar,
som han sjelf ej kunde behålla, nämligen Finland, öfverlemnas
åt hertigen såsom ett skildt rike. Dessa planer ådagalägga
åtminstone, att Sveriges magtperiod var förbi, och Finlands
skiljande från Sveriges rike syntes vara så mycket naturligare,
som detta redan genom de senaste krigshändelserna var
fullkomligt verkstäldt. Snart derefter fingo dock de politiska
angelägenheterna en något annorlunda gestaltning. Gäsningen
i Sverige verkade slutligen derhän på Karls sinne, att han
om hösten 1714 verkstälde sin afresa från Turkiet, färdandes
med största skyndsamhet till häst genom Transsilvanien, Ungern
och Tyskland till Stralsund,’ der han inträffade i November
sistnämnda år. Då väcktes hoppet ånyo i svenskames bröst,
ehuru freden drog sig allt längre från deras synkrets. Men
på Finlands befrielse från fiendernas våld tänkte Karl ej ens
nu och sålunda fick detta land ännu i sju långa år sucka
under det främmande öfverväldet. Detta tidskiftes hårda
vex-lingar skola vi nu gå att närmare skärskåda.
9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervlilde i Finland, 1714—1721.
Ett åttaårigt fiendtligt öfvervälde efter ett fjortonårigt
krig är en tilldragelse på historiens område, som sällan någon
nation under sitt lefnadslopp fått pröfva. Derför har äfven
denna tids hårda betryck outplånligt inpräglat sig i det finska
folkets hogkomst. Men en sådan tid erbjuder för forskningen
större svårigheter än vanligt. Förödelsens styggelse nedtrycker
historieskrifvarens sinne och de oräkneliga enskilda olyckorna
bilda en så mörk fond på tidehvarfvets tafla, att de skilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
