Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvetenhet eller ondska, att jag arma menniska
ensam dristar mig att tala inför eders högheter; den nöd
och tunga som trycker alla stånd i kristenheten,
särskildt det tyska landet, och som förmått icke ensamt
mig, utan hvar man, att gång på gång ropa och
begära hjelp, har äfven nu tvingat mig att skria och
ropa, om Gud ville ingifva någon att räcka sin hand
åt den olyckliga nationen. Ofta hafva anmärkningar
gjorts genom concilierna, men genom några menniskors
list behändigt blifvit förhindrade, så att det blifvit allt
värre, hvilken onska och illistighet jag nu — Gud
hjelpe mig — tänker att hafva i ljuset, på det att
de, då man insett dem, ej mer måtte blifva så
hinderliga och skadliga. Gud har gifvit oss ett ungt,
ädelt blod till öfverhufvud och dermed väckt många
hjertan till stort hopp; derjemte skickar det sig, att
vi göra vårt dertill och nyttigt bruka tiden och nåden.
Det första som i denna sak är att göra, är att
vi städse med stort allvar se oss före, och icke
begynna med förtröstan till stor makt eller förnuft, om
än all verldens makt vore vår, ty Gud kan och vill
icke lida, att ett godt verk begynnes i förtröstan på
egen makt och förnuft. Han slår det till marken,
och då finnes ingen hjelp, som det står i den 33:e
psalmen: En konung segrar icke genom sin stora styrka,
en kämpe räddas icke genom sin stora kraft! Och
deraf, fruktar jag, har det i forna tider kommit sig,
att de dyra furstarne, kejsar Fredrik I och II och
många flere tyska kejsare, så jämmerligen blifvit
trampade under fötterna och förtryckta af påfvarne, fastän
hela verlden räddes för dem; de hafva måhända mer
förlitat sig på sin makt än på Gud, derför hafva de
måst falla. Och hvad har i våra tider hållit
blodhunden Julius II så uppe om icke det, att Frankrike,
Tyskland och Venedig hafva bygt på sig sjelfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
