Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Fr. Westling. Bidrag till Livlands kyrkohistoria 1621—1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BIDRAG TILL LIVLANDS KYRKOHISTORIA 123
riet och superintendentsämbetet skulle intaga till hvarandra, ty
han ville behålla sin myndighet oförminskad, såsom konungen
inrymt honom densamma. Enligt hans påstående hade man
äfven gifvit honom nöjaktiga förklaringar, och Skytte hade
lofvat honom att få kallas preses. Först då hade han aflagt
eden^ Huru härmed verkligen förhållit sig, veta vi icke, men
säkert är, att de häftigaste kompetenstvister snart upplågade
mellan vSamson och öfverkonsistoriet. Den förre synes hafva
gjort anspråk på en särskild kyrklig jurisdiktion med makt
att suspendera, förflytta och afsätta präster. Tillika fordrade
han, att ledningen af öfverkonsistoriet skulle vara honom an-
förtrodd, att han för egen person skulle vara undantagen från
dess rättsskipning, och att prostarne skulle af honom tillsättas’-).
Öfverkonsistoriet åter ogillade dessa fordringar, förmenande,
att, då han besvor konstitutionerna, hade han på detsamma öfver-
flyttat sin förra myndighet. Det ville blott medgifva honom rätt
att examinera och ordinera prästkandidater, att installera präster
samt att hålla synoder och visitera kyrkor. Jurisdiktionen och
den däraf följande befogenheten att suspendera och afsätta
präster tillhörde hela kollegiet och ej superintendenten allena,
som äfven vore underkastad dess domvärjo. Ledningen åter
tillkomme den världslige direktorn, och prostarnes tillsättning
skulle verkställas af generalguvernören efter förslag af öfver-
konsistoriet
Den uppståndna tvisten fördes å ömse sidor med den
största bitterhet. Superintendenten brann, såsom han själf sä-
ger, af vrede och klagade oupphörligen, särskildt hos sin vän
Axel Oxenstjerna, öfver den nya organisationen af kyrkosty-
relsen. Än tadlade han öfverkonsistoriets inrättning, än på-
stod han — och detta icke utan grund — att underkonsisto-
riema voro illa omtyckta i provinsen och kallades Livlands
blodsugare^ än utfor han emot landtdomame, som gjorde in-
trång i hans myndighet. Mot sina vedersakare utfor han i
* Samson t. riksförmyndarne d. 23 mars 1636. Liv. 363.
’ G. Welling å öfverkons:s vägnar d. i juli 1636. Liv. 366.
’ Se t. ex. Samson t. Ax. Oxenstjerna d. 31 maj 1637, d. 16 sept. 1637 och
i 2 aug. 1639, Ox. Sami. Welling t. öf\-erkons. d. 16 febr. 1637. Skr. t. öfverk.
1636—47. Liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
