Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - C. Annerstedt. Ett akademiskt gräl på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT AKADEMISKT GRÄL PA 160O-TALET 4 1
hvaraf han dock nu ej ville begagna sig utan ätnöja sig med
att vädja från den mindre försiktiga domaren till den försik-
tigare. Hvad han härmed mente var ej otydligt, men förkla-
rades 3rtterligare genom det smakfulla anförandet af Machetas
ord till Filip af Macedonien, att han vädjade från den sof-
vande konungen till den vakne. Efter att därpå haf va punkt
för punkt kritiserat utslaget kryddade han kritiken med nya
försmädliga utfall, som kulminerade i förklaringen, att det vore
bättre att falla i den barmhertige Gudens händer än i med-
människors och att universitetets förmän nog skulle låta hans
domare höra samma ord, som Kristus riktade till fariséerna,
den tidens professorer i Jerusalems akademi : Den af eder, som
är utan synd, han kaste första stenen.
Så förblindad var mannen af sjåUfkärlek och hätskhet, att
han vid underrättelse om att domen, mot hvad han väntat,
blifvit insänd till kanslern, vågade till denne insända ofvan-
nämnda nidskrift och om den säga, att den var i kärleksfull
anda tillstäld domame. Och han tillade, att, om denna dom
vore rättvis, då vore summum jus summa injuria. Men, som
han öfverseende anmärkte, därest hans domare som människor
låtit något sig komma till last, så ville han tillskrifva detta ej
någon deras illvilja, utan blott svaghet. Detta var dock för
mycket äfven för den för honom partiske kanslern, som här-
öfver gaf sitt starka missnöje tillkänna. Mera behöfdes ej för
att göra den förut så öfvermodige mannen spak. Han skyn-
dade att skrifva ett nytt, i servil och djupt förkrossad ton hål-
let bref, hvari han bönföU, att kanslern ej skulle döma honom
ohördan. Det om låghet och förskräckelse vittnande brefvet
ändades med de författaren värdiga orden: om Eders Excel-
lens värdigas räkna Wallius bland sina små klienters tal, skall
han bemöda sig om att ej synas trög och otacksam. Skytte
synes ej hafva gjort något vidare åt saken, utan hafva åtnöjt
sig med att öfversända handlingarne till Upsala för att där
begrafvas i glömska, ehuru som vi sett, de åter trädt i dagen.
Innan jag slutar torde jag böra omnämna, hvad framti-
den förbehöll dramats hufvudpersoner. Den stackars Petraeus,
som ingenting förbrutit, . fick erfara sanningen af, det klassiska
ordstäfvet: cum delirantur reges, plectuntur Achivi. Ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
