Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Karl XII — Messias, en i utlandet omkring år 1718 omfattad trossats. Ett nytt bidrag till de kiliastiska rörelsernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KABL XII — MESSIAS 1 5
målet med den obetydligare och af Rhete vilseförda Schön-
feld. Den lagliga proceduren hade varit att öfverlämna målet
till hertigen. Men detta ville uppenbarligen icke rådet, enär
staden i förbindelse med ridderskapet, kejsaren, Hannover o.
s. v. var invecklad i den häftigaste strid med hertig Karl Leo-
pold, och det på den grund icke kunde från stadens synpunkt
vara önskvärdt, att hertigen erhöll en kärkommen anledning
att inblanda sig i Rostocks egna angelägenheter. Äfven om
prästerskapet tänkte annorlunda, så kunde det tydligen ej ge-
nomdrifva sin mening inom den gemensamma, under borg-
mästarens ordförandeskap arbetande deputationen.
Det är väl möjligt, kanske troligt, att Karl XII:s död
den 30 november 1718 fört Rhete på andra tankar med af-
seende på frågan om den svenske hjältekonungens förmenta
messianitet Men i hvaije fall förmåddes han till följd af sin
hustrus bortgång, som inträffade ungefär samtidigt, att åter
träda i förbindelse med de kyrkliga myndigheterna. Rhete
saknade nämligen i likhet med Schönfeld tillträde till H. H.
nattvard och hade, upprörd som han var häröfver, underlåtit
att kalla någon själasörjare till sin hustrus dödsbädd. Denna
underlåtenhet kände han sedermera såsom en tung samvets-
börda och då han själt med smärta fann sig utestängd från
sakramentet, riktade han den 13 dec, 1721 en skrifvelse till
director ministerii, Zeidler, 1 hvilken han gaf sin biktfader skul-
den för att hans hustru dött utan andlig tröst, emedan denne
afvisat honom, och där mannen var, där måste ju ock hustrun
vara. Vidare bad han om tillåtelse att åter undfå nattvarden
utan alla onyttiga disputationer. Han tillade, att för den hän-
delse hans begåU-an icke villfores, måste han vädja till her-
tigen. Samtidigt öfverlämnade Rhete en skrift med titel: »-£«-
faldig bekännelse efter den heliga skrifti^. I densamma aflade
han icke blott en rättrogen bekännelse, utan erkände äfven
stadens präster såsom ordentligen kallade lärare, hvilka man
icke finge smäda. Sina tidigare uttalade läromeningar åter-
kallade han dock icke uttryckligen, och läran om det tusen-
åriga riket omnämndes icke med ett ord.
Rhetes bekännelse ansågs icke heller tillfredsställande.
Nya förhandlingar började. Det lönar sig dock ej mödan att
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
