Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - J. Helander. Hedendom och kristendom inom den äldsta svenska missionskyrkan. Fragment ur ett större efterlämnadt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDENDOM OCH KRISTENDOM INOM DEN ÄLDSTA SVENSKA MISSIONSKYRKAN 9
Det guldskimrande Uppsalatemplet, som enligt Hjärnes
antagande byggdes under tiden mellan Anskar och Adam af
Bremen, har i sin trefald af gudabilder och sin glänsande ut-
smyckning sannolikt erinringar från svenskarnes långresor i
östervåg. Kulten centraliserades starkare till denna hufvud-
helgedom, och offerritualen var enligt Saxo och sagorna
rik och festlig. Intet drag ur Sveriges missionshistoria visar
inhemskt förakt för de gamla gudarna eller att hedendomen
lät sig keistas bort som ett förbrukadt verktyg. Uppsala för-
blef i stället den berömdaste kultort i hela Norden, och frän
dess hedniska inrättningar hämtade den nordiska sagan sym-
boliska motiv för det alltuppehållande världsträdet och för
gudarnas hemvist i »de höga salarna».
Hedendomen lefde kvar med en delvis från kristendomen
lånad kraft, men detta hindrade icke, att de nya tankarna fingo
ett allt djupare fäste i folkets hjärta.
Ilimmelen och jorden, naturen och andevärlden, voro hos
nordborna rika på gudar, som ansågos äga hela landet. En
hvar hade frihet att företrädesvis ägna sin kult åt den ene
eUer andre, och, om man får tro Adam af Bremen, förändrade
svenskarna icke ogärna rangskalan för sina g^dar. ^ Deras
polyteistiska gudsuppfattning uppställde inga principiella hin-
der för att erkänna äfven andra än de egna landsgudarna som
mäktiga gudaväsen. Frågan gällde mindre deras existens än
om de förtjänade dyrkan, och där icke gudarnas egen lokala
vota et sacrificia offerre coeperunt», d. v. s. Rimbert förutsätter utan att däri se
något egendomligt eo mer eller mindre stadgad landssed, enligt hvilkcn den dyrkade
guden boide hafva sitt byggda hus. Rimberts ytterliga knapphet i fråga om allt
hedniskt gör det lätt förklarligt, att denna uppgift är enastående. Men om svenska
afgudahus förekommo redan vid 800-talets midt, har man att ännu längre tillbaka-
flytta det äldsta indirekta inflytandet af kristendomen. Det af Adam skildrade
Uppsalatemplets datering till tiden efter Anskars vistelse i Sverige synes mig i hög
grad sannolik. Men man begynte tilläfventyrs icke med att bygga ett guldskimrande
gudahus, och om Uppsalatemplet på Rimberts tid var en vanlig enkel träbyggnad
med hufvudsakligen lokal betydelse, så hade Rimbert ej skäl att omnämna denna
framför andra dylika i Sverige och Danmark, medan däremot den förskönade om-
byggnaden med dess gudastoder och centrala offer lifligt tilldrog sig Nordens upp-
märksamhet under Adams dagar.
’ Gesta eoclesiae hammaburgensis IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
