Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - J. Helander. Hedendom och kristendom inom den äldsta svenska missionskyrkan. Fragment ur ett större efterlämnadt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDKNDOM OCH KRISTENDOM INOM DEN ÄLDSTA SVENSKA MISSIONSKYRKAN 2$,
finner i exempel från Konstantin den stores, Ambrosii och
Augustini lif och eljest ofta inom kyrkans historia, framkal-
lade betydande uppskof mellan katekumenatets olika stadier.
Primsignandet hade häri sin kyrkliga förklaring, men det var
intet postulat för en ordnad, internationell förbindelse mellan
franker och nordbor. De frankiska källorna måste otvifvel-
aktigt i någon form hafva uttalat denna fordran, om den före-
funnits. Den ytliga praxis att primsigna för en vänskaplig
samfärdsel var en afart bland de i trossaker obeständiga van-
dringselementen, som ur kristen och heden tro utvalde hvad
som mest behagade dem, och dess egentliga hemort är liksom
sagan själf de halfkristna, västnordiskä vikingahofven, som
på nära håll kände trycket af folkomvändelsema.
Primsignandet innebar en exorsistisk akt, hvilken i själfva
dopet ytterligare skärptes genom afsvärjandet af djäfvulen
och de gamla gudarna samt deras demoniska verkningar ^.
Kyrkan hade i de nykristnas kvarhållande vid denna frisä-
gelse en bland sina mest svårlösta uppgifter. Att väcka tro
på de kristnes Gud var lätt mot att bringa neofyterna till in-
sikt om den exklusivitet, som hvarje verklig kristendom for-
drade. H varför icke som i gamla dagar offra åt flera gudar?
Ju mera yttre de nyomvändes tro var, desto mindre ägde den
af verklig monoteism. Den äldsta svenska kyrkan var med
all sannolikhet monolatristisk eller hälft polyteistisk. Först
sent i dess historia kan man tala om de gamla gudarnas död.
Den psykologiska omöjligheten att på några generationer till-
intetgöra ett folks nedärfda trosföreställningar hade tvingat
samma kyrka, som skänkte Norden dess kristna tro, att en
gång förut i sig absorbera ett omfattande hedniskt stoff. Den
nalkades vårt folk med en mångfald af accomodationer, som
lättade öfvergången, men försvårade en ren kristendom. Mis-
sionärerna voro fångna i sin tids demontro, och i Sverige
som annorstädes ägde kyrkan ingen annan utväg än att be-
hålla hela den hedniska gudaskaran, vanligen under benäm-
ningen af onda andar och fientliga makter, någon gång äf-
ven som helgon eller änglar. Kristendomen vann sina flesta
* Jfr t. ex. det saxiska dopformulftret, cit. bl. a. i Haucks Kirchengeschicbte
Deutschlands II", 392.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
