Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Om Laurentius Petri’s förmenta karaktärssvaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 H. LUNDSTHÖM
att Utan anseende till personen tala sanningen och straffa syn-
den. Ett århundrade senare skrifver SONDÉN om honom:*
»Hans lefnad var i fullkomlig öfverensstämmelse med hans
skrifter. Sina inkomster använde han mera för andra än
sig själf: han underhöll af egna medel femtio studerande i
Uppsala. Utan att förakta och utan- att söka människors
gunst, gick han öppet och lugnt sin väg fram till målet;
uppoffrade aldrig sin öfoertygelsCy^ icke en gång för en
konung, hvilken han älskade och vördade; och då hans råd
förkastades, sökte han aldrig genom ränker att hämnas eller
skaffa sig anhängare, utan ställde hämden till Honom, som
rätt pröfvar och dömer. Om en fast tro, en oskrymtad
kärlek, en vis och oaflåtlig verksamhet för allt godt och ädelt
äro kännetecken på en rätt själaherde, så var det ej utan skål,
att Laurentius Petri framför andra blef kallad Nordlanda
Folkens Apostel och Evangelist.i^ Äfven en kritisk och skarp-
sinnig författare som Hans Järta* skattar tydligen Laur.
Petri’s karaktär synnerligen högt, om han än ej haft anled-
ning att gif va en sammanfattande slutkaraktäristik och i hvarje
fall förvisso aldrig skulle hafva användt ett så öfversvinneligt
uttryck, som det nyss anförda af Sondén. Järta gör emellertid
gällande, att ärkebiskops valet 1531 »gaf den svenska kyrkan
till högste styresman en Luthers lärjunge, hvilken förenade de
egenskaper, som till det viktiga kaUet då, mera än någonsin,
erfordras, — lärdom, kraft, stadigt sinne och hofsamt nit».
Längre fram i sin skildring talar Järta om »den gamle, men
ännu vaksamme och kraftfulle ärkebiskopen», tager honom
kraftigt och med oemotsägliga sakskäl i försvar för påstådd
eftergifvenhet för konung Johan IILs vilja i en viktig kyrk-
lig fråga o. s. v. * Likaså betonar Franzén Laiu-entius Petri’s
öfvertygelsetrohet och }’’ttrar, att han för sitt oförskräckta och
* År 1825 i TheophrosyiUy Iftsning för kyrkans och skolornas Tlnner, andra
häftet s. 78, 79.
’ Kurs. af undert.
^ I sitt ypperliga intitdestal i Kongl. Witterhets-, Historie- ochAntiq^itets-
Akademien är 1841: Om Svenska Kyrkans yttre skick och förhållande till Scateo
efter reformationen och intill slutet af sextonde århundradet Akad:s Handlingar,
a. år s. 116 ff.
* A. inträdestal s. 135, I37 m. fl. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
