Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - G. Aulén. Martin Erik Ahlman år 1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 MaooaLåmmf och jonmn
f Ornsaade om Tår f Oriåtriae. Väl kvima vi af bafvia ofvw-
tygMi at Tår inger och bfiltring, om den år atfvarlig och ritt*
åkaffem» år tillricUig for at utverka vir tillgift. Men dete
åro icke alia i atänd at tydeUgeo &tta daasa bevis» deb fordiaa
åfven al den mera tåndcande ett lugnt ainne, for at kanna
daraa atyrka. I nödena och lidandeta atnnder och vid dodena
annalkande, Ar det aåledea icke mindre vigtigt for den lärde
ån for den olårde at hafva Bkaom en pant gifven af Gud
sjelf till försäkran om dess kårlek och försonlighet Od& denna
pant år Cbriati lidande och dod.
Om Skrtflens Gudomlighet,
Skriften år icke ord £rån ord fogifven af Grud. I detta
påstående instämmer ajelfve den ortodoxe Mosheim. De héBge
scribentema ha med egna ord uttryckt shia tankar» men de
satser, hvilka de framgifvit, ha de dels kunnat få uplysning
om omedelbaiiigen af Gud (at detta akulle vara Gud ovärdigt
lårer ingm kunna påstå, emedan alt år Gud rårdigt, som be-
fordrar hans kårieksrika afsikter)» dels ha de af Försynens
skickelse kunnat Ui satte i sådane ställningar, hvari de så väl
af andras undervisning, som af egen eftertancka blifvit ledde
till kännedomen af de lårdomar, hvilka de förkunnat verlden.
Sannolikast är detta sednare, ehuruvål möjligheten af det förra
icke kan bestridas. Kanske man gör bäst, om man forenar
dessa bägge hypotheaer. Om man ån medgifver, at Apost-
lame lärde och skrefvo efter en omedelbar gudomlig ingif-
velse, så följer ej däraf , at vi åro skyldige, at utan egen prof-
ning antaga alt, hvad vi liaf va efter dem.
Den gudomeliga ingifvelsen kunde säkert icke sträcka sig
längre än till det, som nödvändigt fordrades för att hos dem,
hvilkas lärare de voro, verka sedemas förbättring, och at gifva
dem så mycket uplysning, som därtill behöfdes och de, utan
at till tänckesätten helt och hållit omskapas, kunde emottaga.
De fördomar, som ej därmed hade något nära samband, var
det ej enligt Guds afsigter, at fråntaga sjelfva Apostlame.
Nog af att de fingo sjelfva och meddelade andre så mycken
uplysning, som var afpassadt efter det tideJwar/vets behof. At
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
