Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
HERMAN LUNDSTRÖM
Människohjertat fullt af oredlighet och svek tvekar länge
nog, försöker göra en hop hemliga förbehåll, men finner under
allt detta icke någon upplifvande förtröstan till Herren.
Hvad är det dock, som hindrar oss att utan förbehåll och
med allt alfvare söka Gud? Jo, fruktan att nödgas försaka något,
som för närvarande synes så kärt, så oumbärligt for vår
sinlighet, eller och frugtan för att nödgas åtaga oss och utöfva
något, som för närvarande synes utan allt behag för oss. —
Men märk: Det obehagliga, som för ögnablicket synes oss följa
vissa pligters utöfning, äfvensom det behagliga, som för
ögnablicket synes oss åtfölja libertinaget — (hvartill i allmänhet
hänföres all vår värksamhet, då man hemligen sagt sig lös från
samvetets tvång) medförer snart ett mer tryckande tvång under
sinliga begär, inbillnings hugskott, vanor etc., och dessa våra
sinliga hugskott äro i högsta motto föränderliga.
Man söker sitt lif, och grunden för sin värksamhet endast i
handlingarnes materiella relation till våra känslor, och denna
materiella relation är så högst föränderlig; den förmår blott gifva
oss en diversion, så att vi för några stunder och ögnablick kunna
glömma bort oss sjelfva. Men ej blir man säll och förbättrad,
för det man glömmer bort för en längre eller kortare stund sin
osällhet och sin dåliga moraliska ställning.
Thorsdagen d. 22 Augusti f m. kl. 10.
Ja hvad är det, som hindrar oss att med alfvare söka Gud ?
— Jo, frugtan för att under Guds och samvetets lednipg nödgas
gjöra något offer af sinlighet och veklighet. Men då man
således mer värderar verlden än Gud, högre värderar sinliga nöjen,
än själens andeliga och moraliska förädling genom tron på Gud,
så är man ock redo dömd; man agtar sig då sjelfvan ovärdig
all inre och sann tillfridsställelse. Äfven under all möjlig
af-fluance af sinliga förmohner, borttrånar hjertat, af idel tomhet;
och då man sålunda upphört att arbeta pä sin sanna förbättring,
blifver man allt mer fördärfvad och svag, ja så aldeles, att man
blifver sig sjelf och andra en förskräckelse. Och se! Detta allt
är följden, blir följden (ehuru den ej altid och för alla är lika
fattelig och märkbar) däraf, att man öfvergifver Gud, sin hälsas
Gud; att man förnekar samvetet, förvänder Guds ordning —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
