Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - VI. Le conceile de Latran et la réforme de l’église, 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
241
tyska furstarna och godkänd af konciliet. I fråga om England
fastslogs landets underkastelse under påfven och Langtons
suspension. — Till n:o 2) hörde bl. a. den stora striden om Toledos
primat öfver hela Spanien, därunder ärkebiskopen Rodrigo
Ximinez visade sig som den lärde polyglotten, som kunde
framlägga sin sak vid konciliet på alla de språk, som där funnos
representerade (Luchaire försvarar äktheten af berättelsen om
denna strid mot de spanska historici). — Bland märkliga män,
som drogo sin sak inför konciliet, var äfven Dominikus; han
kom i den fanatiske kättarförföljaren biskop Foulque’s af Toulouse
sällskap för att 1) få bekräftelse på Simons donation till klostret
Prouille etc., 2) få påflig approbation på det i april 1215
stiftade toulousanska institutet »predikarebröderna» som en orden.
Innocentius tog Prouille under sitt särskilda beskydd men
godkände ej stiftandet af en ny orden, utan bjöd Dominikus lägga
institutet under någon af de redan förefintliga. I. hade ingen
sympati för Dominikus, som under korståget visat sig som en
blodig kättarförföljare, lika litet som han ville gynna Dominikus’
vän Simon. Här är förklaringen till, att Dominikus aldrig fick
konfirmation på sin order af I. utan först af Honorius III 1216,
och att den ej ens då godkändes som »predikarbrödernas orden»
utan helt enkelt som en kongregation af regularkanonici enligt
Prémentrés observans. Ordet »prècheurs» för bröderna i Toulouse
syntes första gången i en påflig skrifvelse 1217, där det ock
första gången är fråga om deras sedan så kända mission. —
Ej heller ErancISKUS har fått någon regel bekräftad på
konciliet; det är trots Waddings »Annales sanctorum» och alla
eftersägare troligt, att Franciskus ej ens varit vid konciliet. —
Vid konciliet var ock fråga om omvändelse af hedningarna vid
Östersjön och om de nya kristna eröfringarna i Estland och
Livland; här tryta dock källorna för närmare detaljer. Men
det är tydligt, att konciliets beslut omspände hela kristenheten.
Till n:o 3) hörde dock de flesta besluten vid konciliet.
Många af dessa beslut voro ej nya utan upprepning af äldre,
särskildt Alexander III:s från 1179; medeltiden behöfde dylika
upprepningar, som ofta förvirrat moderna historici. Viktigast
för klericiet var »kätteriets» hämmande (äfven joakim af Floris
dömdes vid konciliet som kättare på en punkt för sin
treenighetslära) ; kanones härom gifva tillika grunddragen af en katolsk
trosbekännelse, delvis kuriös nog (»äfven gifta kunna blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
