Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - II. Indragning och förändring af helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
verkshus och verkstäder äro förlorade dagar, men vunna med
profit för källare och krogar». W. framhåller vidare, att flera
helgdagar inföllo i början af skördetiden, »då ofta en dag
försummad sätter hela landets vinterfoder uti äfventyr». De
ekonomiska synpunkter, som han gör gällande, sammanfattar han på
följande sätt: »Här få vi nu igen det vi på många andra ställen
sökt, nämligen rätta orsaken, hvarför våra handtverkare äro
dyrare än alla andra i världen och andra nationers arbete säljes
för bättre köp än vårt. Dessa en och tjugu dagar, som vi hafva
mer än alla andra nationer i världen, äro orsaken uti en ganska
stor del till vårt lands undervikt uti åkerbruk, sjöfart, handel och
manufakturer emot alla andra».
De helgdagar, hvilkas indragning Wrede föreslog, voro två
böndagar, tre fjärdedagar, tio apostladagar, Skärtorsdagen, två
Mariadagar (Marie kyrkogångs- och besökelsedag). Johannes
Döparens dag, Mikaelidagen och Allhelgonadagen. Att två af
de fyra böndagarna äfven föreslogos till indragning, hade sin
grund däri, att dessa dagar firades på fredagar. Med afseende
på apostladagarna, Skärtorsdagen, tredjedagarna i högtiderna, de
två Mariadagarna, Johannes Döparens dag, Mikaelidagen och
Allhelgonadagen föreslog W., att veckopredikningar dä skulle
hållas i städerna. På landet borde ungdomen mellan io och i 5
år infinna sig i kyrkan »att förhöras i deras kristendom och
beredas till Herrens nattvard» mellan kl. 8 och 12, »då det äldre
folket bör finnas hvar och en vid sitt arbete och handtering».
På fjärdedagarna skulle ingen gudstjänst hållas vare sig på landet
eller i städerna.
Efter att ha framställt sitt förslag, afslutar Wrede sitt
memorial med följande ord: »När detta är gjordt, bör sabbatsdagen
och de årliga högtider lysas i större och starkare hägn och fred,
än de nu äro, så att ifrån sol till sol inga resor anställas, inga
körslor göras, inga gästabud eller besök hus emellan hållas, inga
krogar eller källare öppnas etc., etc. och det allt mot dubbla
böter emot de förra sabbatsbrott, hvarmed göres en början
nästa kyrkoår. Om detta sker, tror jag, att Gud får mera ära
och människor mer välsignelse, ty de uppfylla Guds bud, när de
helga hvilodagen och arbeta sex dagar i veckan».
Wredes förslag bifölls i princip af ridderskapet och adeln,
som hänsköt frågan till justitiedeputationen för förslagets närmare
utarbetande. Prästerskapet erkände »det goda nit om sabbats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
