Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Herman Neander. Den ortodoxa kyrkan i Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ORTODOXA KYRKAN I GREKLAND I I
krigsskeppets strålkastare, hvilket syntes mig likt en symbol
för, huru fosterlandet och kyrkan räckte hvarandra handen.
Pilgrimerna lågo nu i stilla slummer, och hvad drömde de? De
sjuka, lägrade omkring bilden, helt säkert om hjälp i sin nöd.
Mången turkisk undersåte drömde kanske om politisk befrielse. Kanske
såg han Gudsmodern segerrikt draga fram i striden och låta
hoppets så efterlängtade dag bryta in, likt hon engång dref
bort avarerna och bådade lycka i frihetskriget. — Efter en
stund försvann templet för våra blickar. Äfven det insveptes i
mörker. Strålkastaren hade upphört för att ej med sitt sken
blända de slumrande och störa deras ro.
Länge fingo ej pilgrimerna hvila. Redan tidigt på
morgonen den 25 mars, själfva Bebådelsedagen, firades den heliga
liturgien. En viss misstämning rådde dock nu i kyrkan.
Biskopen låg sjuk i sitt hem. Öfveransträngd under kvällen och
utmattad af den kväfvande hettan hade han fått ett anfall åt
hjärtat och sväfvade en stund nästan mellan lif och död.
Något fosterländskt tal kunde alltså nu icke hållas, och folket fick
nöja sig med att lefva på minnena af de entusiastiska ord, som
på aftonen riktats till dem, då de hälsades välkomna till Tinos
och manades till kärlek mot Gud och fosterlandet. Redan före
festens egentliga början hade de för öfrigt hört ett tal af
biskopen och behöfde därför på intet sätt sväfva i okunnighet
om, hvilken djup innebörd, som låg i den dag, de gått att fira,
huru den för Grekland var en religiös-national högtid af den
allra största betydelse. Efter liturgien skulle en procession
anordnas. Alla hade motsett denna med spänd väntan, då den
mer än något annat skulle skänka åt dagen dess säregna
prägel. Men en procession, där biskopen ej var med, syntes för
alla som något förfeladt, och den förut så starka
hänförelsen började betydligt mattas. Samtalen man och man
emellan buro tydligt vittne om, huru de stora förväntningar, som
förut hysts, betraktades såsom grusade. Men då inträffade
något i samma grad oväntadt som kärkommet. När
processionen utgick, befanns biskopen vara med i den. Han hade känt
det lika svårt som pilgrimerna, att festen på detta sätt skulle
misslyckas och hade uppbjudit alla sina krafter för att rädda
situationen.
Sakta och värdigt drog tåget fram genom gatorna, följdt
af människohopen. Främst hade en grupp högre officerare sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
