Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linköpings stifts prästerskap, i 7 6l — i 7 8o I i i
det konsistorium nödgas att låta uti teologien och nödiga
vetenskaper här vid kungl, gymnasium undervisa kvicka och dygdiga
gymnasister samt underställa Hans Kungl. Maj:ts nådiga
välbehag, om icke de nu i så ömma omständigheter må få
admitte-ras till sacros ordines och njuta prästerskapets privilegier och
förmåner till godo för sitt tjänstgörande, hvilket skulle för både
akademien och de därstädes studerande vara mindre behagligt».
Frukten af den med inspektor förda korrespondensen blef ett
meddelande, att allenast fem af nationens medlemmar förklarat
sig hafva för afsikt att inträda i prästämbetet och detta icke
under närmast föreliggande tid. Icke heller under de följande
åren synes tilloppet af prästerliga krafter till stiftet fyllt
behofvet, hvarför biskopen umgicks med planer att hos Kungl. Maj:t
utverka tillåtelse att inkalla prästmän från andra stift. Biskopen
fann det svårt att utleta orsakerna till att ej flera inriktade sina
studier mot den prästerliga banan, och antydde i en skrifvelse
från ett senare år, att han misstänkte, det några »fåfängliga
afsikter» kunde ligga bakom denna tillväxande olust för prästens
kall, hvilket gaf inspektor anledning att taga
nationsmedlemmarnas försvar och förklara, att han måste anse biskopens
funderingar på att inkalla prästmän tillhörande andra stift till
tjänstgöring inom Linköpings såsom en »obehaglig» anstalt. Hvad
som egentligen vållade denna minskning af prästkandidater för
Linköpings stift, lär väl icke lätt kunna utletas, men man kan väl
hafva skäl att förmoda, att det i viss mån sammanhängde med
ett aftagande i allmänhet af det kyrkliga och religiösa intresset
hos en del af tidens bildade, måhända ock med att biskopen
hade namn om sig att vara en ganska själfrådig man af
gammalmodig typ. — Biskopen gjorde anspråk på ett visst
förmyndarskap äfven öfver de från gymnasium afgångna studenterna,
hvilka han väl tänkte sig förr eller senare till en stor del skulle
komma att ingå i kyrkans eller skolans tjänst och sålunda blifva
hans underlydande. Så fordrade han att bekomma regelbundna
underrättelser om antalet studerande från Linköpings stift vid
universiteten, om deras studiebanor m. m. och uttalade i augusti
1775 i domkapitlet sin förtrytelse öfver att östgötarna i Lund
sällan eller aldrig lämnade några underrättelser om sig, icke ens
genom något register öfver nationens ledamöter. Han ansåg
detta beteende illa stämma med den aktning, som biskopen och
konsistorium kunde göra fordran på från stiftets studerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
