Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
g. westling
ungdom, och som nationens egen förmån kräfde, enär de
studerande icke kunde komma i konsistoriets åtanka, då icke ens
deras namn och studier vore kända. Därför beslöts vid nämnda
tillfälle i konsistorium, att skrifvelse skulle aflåtas till
universitetets prokansler, biskop J. Engeström, med begäran, att
östgötarnas inspektor måtte anmanas att »allvarsammeligen
före-hålla såväl nationen i allmänhet som dess curatores i synnerhet
deras skyldighet i detta mål», hvarjämte i anseende till
förekomna anledningar stiftets ungdom äfven skulle rekommenderas
till nogaste eftersyn under deras vistande vid akademien, att de
väl anlägga sin tid, och i synnerhet att honores academici icke
meddelas andra än dem, som genom egna ådagalagda behöriga
lärdomsprof gjort sig därtill förtjänta». Inspector nationis
förklarade, att han ej kände någon författning, som ålägger
nationen att årligen eller terminsvis lämna biskop och konsistorium
underrättelse om deras medlemmars studier, specimina, vitae
genus m. m., men han ville anmoda nationens kurator att
besörja, det nödiga underrättelser komme att årligen insändas till
konsistorium, »dock icke i akt och mening, som skulle sådant
vara honom och nationen åliggande skyldighet» m. m. I
enlighet med inspektörs utlåtande afsände konsistorium i Lund
svar till det i Linköping. Biskopens sträfvan att alltjämt ha
reda på nationsmedlemmarnas studiebanor förklaras af hans
beräkning att därigenom lättare kunna ordna vissa
stiftsangelägenheter. Att han, när meddelanden ingingo från akademierna, att
stiftet icke hade att vänta något större tillopp af
prästkandidater, gjorde allvar af sin framkastade tanke att arbeta för
inkallandet af prästmän från andra stift, hafva vi ej funnit styrkt.
Som dock prostar och kyrkoherdar m. fl. mycket ofta gjorde
anspråk att erhålla predikobiträden, utdelade biskopen venia
concionandi åt studerande, som på ett eller annat sätt kunnat
ådagalägga, att de voro vuxna uppgiften att tjänstgöra som
predikant, men strängt höll han på, att ingen utan hans tillstånd
tilläts uppträda som ordets förkunnare, men icke desto mindre
inträffade, att präster begagnade sig af tillfälliga medhjälpare,
som ej kunde förete något biskopligt tillstånd.
När en akademiskt underbyggd person gifvit till känna sin
åstundan att inträda i predikoämbetet och därför jämlikt
kyrkolagen underkastades prästexamen, användes därvid det latinska
språket, och såväl frågor som svar fördes till protokoll. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
