Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linköpings stifts prästerskap, i 7 6l — i 7 8o I i i
först och främst hans teologiska insikter pröfvades, är en klar
sak, men ganska ingående förhör i den klassiska litteraturen
ägde ock rum, liksom ock i vissa andra discipliner jäml. K. L.
kap. 19 § 2. Under frihetstiden måste han visa sig förtrogen
med gällande »fundamentallag», med »principerna för
Konungens makt, rådets myndighet och ständernas frihet». Äfven
lektorn i matematik anställde förhör med honom, efterfrågade
t. ex. Computus ecclesiasticus och skiljaktigheterna mellan den
julianska och gregorianska kalendern o. s. v. Öfverhufvud sökte
väl examen i de profana ämnena att om möjligt tangera det
teologiska gebietet. Den ed, som prästkandidaten vid
invigningen till prästämbetet aflade, undergick en väsentlig
redaktionsförändring med statshvälfningen 1772. Den kom nu att
innehålla en förpliktelse att upptäcka och i tid tillkännagifva,
om man förnummit något »i färde vara» till ändring eller
upphäfvande af 1772 års »lyckliga fundamentallag, den riksens
ständer för sig och sina efterkommande till evärdeliga tider
antagit». Denna regementsförändring gaf ock anledning till att
stiftets samtliga präster ålades att afgifva ny tro- och huldhetsed.
Detta skedde på det sätt, att det nedskrifna edsformuläret
kontraktsvis undertecknades af alla präster, som tjänstgjorde inom
prosteriet, med namnen styrkta medels påtryckta sigill.
När vid inträffade ledigheter fråga blef inom konsistorium
att upprätta förslag till platsernas besättande och meningarna
om principerna därför voro delade, finner man biskopen
representera ganska fria grundsatser. Enligt regeringsformen 1720
skulle afseende fästas vid erfarenhet, förtjänst och studier, och
prästerskapets previlegier från 1723 talade om lärdom (=
skicklighet), förtjänst och ålder såsom grunder för befordran, men
den byråkratism, som utmärkte frihetstiden och äfven gjorde
sig gällande bland kyrkans män, röjde benägenhet för att gifva
ålder eller tjänsteår afgörande vikt, ehuru Kungl. Maj:t den 25
augusti 1741 förklarat, att endast, när tjänsteårens myckenhet
hade skicklighet och förtjänst i följe, de finge verka afgörande.
Denna benägenhet att låta ancienniteten vara bestämmande
syntes få sin auktorisation i det beryktade tjänstebetänkandet
af den 23 november 1756, och de funnos, som däri sökte el t
stöd för sitt votum vid uppsättandet af förslag till prästerliga
beställningar, ehuru en Kungl, förordning från nästföljande år
undantog prästämbeten från dem, på hvilka betänkandet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
