Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DI’.N RELIGIÖSA STÄLLNINGEN I LINKÖPINGS STIFT UNDER 1800-TALET 8l
tiska predikanter. Som dessa alltför tydligt buro i skölden sin
afsikt att rifva sönder den kyrkliga enheten, uppträdde flera af
stiftets mest nitiska pastorer för att hämma deras propaganda.
Räfsten mot dem och andra, som försågo sig mot
religionsstadgarna, antog dock icke den hänsynslösa karaktär, som utmärkte
förföljelserna i vissa andra trakter af landet. Taggarna i de
lidandes martyrkrona voro skäligen få och ej synnerligen skarpa.
De gåfvo ganska torftigt stoff åt några passionshistorier. Själfva
uppträdde baptisterna i regel kyrkofientliga. I Norrköping hade
redan under 1840-talet ett varmare kristendomslif sett dagen.
En fabriksarbetare vid namn J. P. Engzell hade där varit
verksam för att sprida kristlig kunskap genom att utkolportera
anderika skrifter. Stadens prästerskap hade ställt sig välvilligt till
hans verksamhet. Den förutnämnde prästmannen Ahlberg
utsträckte sina predikoresor dit, och komminister Hanner där i
staden arbetade med stort nit för att väcka till lif en lefvande
kristendom. Arbetet syntes ej heller varit förgäfves. En egen
lokal, där liktänkande trossyskon samlades till inbördes
upp-byggelse, anskaffades redan 1851. Där förkunnade Rosenius
ordet och där föredrog O. Ahnfelt sina trosvärmande sånger,
och allt tycktes båda, att en andlig blomstringstid stod för
dörren. Bland dem, som tidigast blifvit vunna, var en
skräddaremästare vid namn Ake Åkerlund, som upplät jämväl sitt
eget hem för konventiklar. Baptisterna lyckades emellertid draga
honom öfver till sig och funno i denne en verksam befordrare
af sina intressen. Väl sökte dåvarande kyrkoherden i
församlingen, Rundgren, att återföra honom i kyrkans sköte, men han
höll hårdnackadt stånd mot pastors bemödanden att lösgöra honom
ur baptismens villfarelser. Rundgren ansåg sig då böra anmäla
honom i domkapitlet, som jämlikt Kungl. Maj:ts stadga den 20
mars 1735 instämde honom till förhör hos sig. Han infann sig
och bekände utan omsvep, att han under fortsatt betraktande
af Guds ord blifvit öfverbevisad om att kyrkan fore vill i sin
uppfattning af dopet. Därför hade han låtit döpa om sig i
Hamburg. För öfrigt sade han sig ej kunna dela kyrkans upp
fattning af nattvarden m. m. Biskop Hedrén sökte visserligen
visa, att Åkerlund missuppfattat skriftordet, men denne lät icke
rubba sig från sina meningar och förklarade sig vara redo att
underkasta sig de förföljelser, som han tog för gifvet skulle
Kyrkohist. Årsskrift 1913. c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
