Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nils Jacobsson. Uppsaladocenten Gradins »deputationsresa» till patriarken i Konstantinopel 1739—1740 — ett led i Zinzendorfs missionsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
NILS JACOBSSON
därpå, så kunde man komma i den största fara. En patriark i
förra århundradet, som gifvit ett allmosebref åt en till Ryssland
resande grek, hade därför blifvit afsatt från sitt ämbete och varit
nära att mista lifvet. Redan G:s besök hos ärkebiskopen kunde
framkalla misstankar. Man måste vara på sin vakt ej blott mot
turkarne utan äfven mot de romerska katolikerna, ty de
använde hvarje tillfälle att göra grekerna misstänkta hos Porten.
Ja, äfven de grekiska trosförvanterna voro ej att lita på, i det att
många af dem sökte göra sin egen lycka genom att störta
andra. Därför bad han G. att alltid komma ensam och tidigt
på morgonen till honom; i så fall skulle han få besöka honom,
så ofta han ville. Till sist erbjöd sig G. att uppsätta ett förslag
till skrifvelsen, såsom han önskade hafva den, för hvilket
erbjudande ärkebiskopen var mycket tacksam. »Om det då beslutas
något», sade han, »så vet jag, huru brefvet skall vara, och kan
då säga till kanslern: ita scribendum est».
G:s följande täta besök hos ärkebiskopen ägde rum tidigt
på mornarne mellan kl. 3—6 f. m. Han författade nu två
för-slagsskrifvelser, den ena ställd till den högsta ryska dirigerande
synoden, den andra till österländska kyrkans samtliga biskopar.
De voro till innehållet lika, utom att i skrifvelsen till ryska
synoden hedningarne vid Hvita Hafvet särskildt nämndes. I dessa
koncept betonade G. brödraunitetens härstamning från den
grekiska kyrkan, och att församlingen lofvat, att dess missionärer
skulle följa en ortodox-grekisk trosbekännelse samt den
österländska kyrkans inrättningar och författning och förkunna för
hedningarna den österländska, ortodoxa läran och iakttaga den
grekiska kyrkans ritual. Samtidigt med dessa skrifvelser sände G.
ärkebiskopen ett bref på latin, där han bemötte alla hans
invändningar och lade honom ytterligare de många tusen hedningarnes
stora nöd på hjärtat och det stora ansvar inför den högste
domaren, som de ådroge sig, om de sökte hindra, att frälsningens
evangelium förkunnades för dem. Dessutom bad han, att
patriarkens skrifvelse åtminstone ej måtte innehålla något, som stred mot
innehållet i hans koncept, och att han skulle få läsa igenom den
fore dess slutliga fastställande. Dessa G:s koncept brydde
patriarken och de i det högsta konsistoriet bisittande ärkebiskoparna
sig icke om. Det enda, som var hämtadt därur, var uttrycket
àdsXfoi Mopaßr/.ot y.a[ ØeotpoXoxcraoi (=mähriska och
herrnhut-iska bröder). Vid ett par följande besök hos ärkebiskopen fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
