Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emanuel Ltnderholm. Teologi och pietism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
E. LINDERHOLM
Kritiken gäller närmast den samtida pietismen, för hvilken
Märklin präglat det sedan gångbara uttrycket den moderna, i
motsats till 1700-talets pietism, men är af vikt för att förstå hans
framställning af den äldre pietismens historiska betydelse.
Långt ifrån att, som i det kälkborgerliga betraktelsesättet
är regel, anse pietismen som idel skenhelighet och hyckleri,
finner Märklin i pietismen ett berättigadt moment i den religiösa
utvecklingen, men kan för ingen del betrakta den som en
adekvat form för kristendomen. Man kan vara en god kristen och
protestant utan att vara pietist.1
Märklins genomgående, ofta upprepade, hufvudanmärkning
är den, att pietismen icke mäktar genomföra sin berömvärda
sträfvan till religionens förinnerligande. Den kristna religionen
är, säger han, liksom hvarje positiv religion, för den enskilde i
första hand något gifvet eller objektivt. Men detta objektiva
skall af subjektet på ett inre sätt tillägnas och får icke, såsom
i både rationalism och supranaturalism bli »ein blosser Complex
theoretischer Lehrsätze». I sitt yttersta väsen är nämligen
religionen »nichts anders, als eine That des Geistes, der sein
eigenes Wesen und die eigenthümliche Bestimmtheit seiner selbst
durch das Absolute in diese objektive Gestalt der Lehre und
des Kultus herausgebildet hat».2
Detta förhållande kräfver nu hos den enskilde s. a. s. en
process i motsatt riktning. Eller som författaren med erinran
om Schleiermachers åskådning yttrar: »Die Frömnigkeit ist
gleichsam die Wiederbelebung des objektiven Stoffes zu
lebendigen Elementen des Frommen Selbstbewusstseins».3 Tron är
alltså den ständiga reproduktionen af det gifna därhän, att detta
blir ett element i det egna inre lifvet. Detta förinnerligande af
det objektiva har alltid utgjort den sanna kristendomens väsen,
och häri ligger det ena af pietismens väsentligaste element. Det
andra ligger i dess prisvärda häfdande af religionens själfstän-
intagen, förmodligen af S. K. von Kappf författad, Glaube und Unglaube
betitlad, kritik öfver Strauss’ Leben Jesu. Binders skrift bär titeln Der
Pietismus und die moderne Bildimg. Betydelselös för kritiken af dåtidens
pietism, liar den än mindre att betyda för uppfattningen af den äldre pietismen,
som i förbigående betecknas som »det ensidiga fasthållandet af
protestantismens första historiska form» (s. 44).
1 Märklin a. a. pag. V—VII.
- Ibdm s. 13.
» Ibdm s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
