- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Femtonde årgången, 1914 /
216

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 I 8

g. westling

död äfven åt hans tjänstepiga, hade han ock nedmyllat henne
där.1

Prästernas ämbetsgöromål ökades denna tid med en del nya
skrifarbeten och världsliga bestyr, som Kungl. Majestät pålade
dem. Redan Carl IX tog deras hjälp i anspråk, men deras besvär
ökades betydligt under följande tid. På dem lades ansvar för
uppbörden af Älfsborgs lösen. Prästerna voro ålagda att uppgöra
mantalslängder, förteckningar till ledning för utskrifningar af
manskap, längder, som angåfvo antalet boskapskreatur i folkets ägo
och kvantiteten af dess utsäde å åkrarna, för att tjäna som
vägledning vid beräkning af den skatt, som bar namn af boskapspenningar,
prästerna skulle ock stå värfvarne till tjänst vid dessas bestyr.
Rikets prästerskap sökte’ — som bekant — vid flera tillfällen
lindring i sina besvär, och Linköpings stifts kleresi gaf vid flera synoder
uttryck åt sin missbelåtenhet. Särskildt vid den, som hölls
sommaren 1642, besvärade prästerna sig öfver att »politici» sökte
påtvinga dem att skrifva »mer än en förseglad mantalslängd och
register, som förefalla». De utsågo inom sig en deputation af tre
personer, som i stiftskleresiets namn skulle taga besked hos
»välborne castellanen» om hvad som måste expedieras. I öfrigt borde
man hålla sig till gifna resolutioner.

Kyrkoböcker härrörande från äldre tider omtalas men ock,
att de förkommit eller fördärfvats. Att Botvidi vid sina visitar
tioner påyrkade, att sådana skulle föras, är nämndt. Där sådana
saknades, skulle nya anskaffas. I dem skulle antecknas kyrkans
egendom, inom församlingen födda och döpta barn, döda och
begrafna personer m. m.

Pastor i församlingen anlitades för att utskrifva pass åt dem,
som önskade begifva sig till främmande ort. Församlingarna
bildade nämligen ganska bestämdt afgränsande enheter i förhållande
till andra och kände därför i likhet med deras pastorer ansvar för,
huru det moraliska lifvet gestaltade sig inom dem, och voro mer
eller mindre måna om att inga okända och ovederhäftiga personer
trängde clärin och eventuellt bringade skada åt församlingslifvet.
Denna känsla af samhörighet och gemensamt ansvar kom en
sockenstämma 1609 i Linköping att fatta beslut om att ingen i staden
finge längre än en natt hysa hos sig en utsocknes person utan att
förete hans pass eller besked för fogden och borgmästaren.
Omsider framställde biskop Botvidi yrkande på att särskilda betyg

1 Kons. prot. 13 nov. 1639.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1914/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free