- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Femtonde årgången, 1914 /
265

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om Linköpings stift under förra hälften af 1600-talet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om linköpings stift under förra .hälften af 1600-tai.et 24i

till den förmodade änkan hade då inställt sig. Till följd af friarens
enträgenhet inträffade fall, då hon lättsinnigt inlät sig på en ny
och för henne kanske ödesdiger förbindelse. Kyrkoordningen
stadgade visserligen en väntetid af sju år, men man finner, att
konsistorium ej plägade fordra, att hon väntade mer än tre år,
innan hon ingick nytt äktenskap. Satte hon i fråga att
dessförinnan få ingå nytt gifte, blef svaret, att hon måste bida tiden.
För att skydda pastorerna för eventuellt åtal för att hafva vigt en
annans hustru befinnes kapitlet gifvit den anvisningen att, i
händelse de vore ovissa om någon i fälttågen deltagande soldats öde
och således ock, om det vore tillåtligt att medgifva vigsel åt dennes
hemmavarande hustru med annan man, de borde tillkalla icke
allenast den person, som utspridt ryktet 0111 makens död utan ock ett
par redliga dannemän, som ville tillsammans med den förre taga
på sitt ansvar, att icke något »eftertal» skulle komma i fråga, i
händelse pastorn tillstadde kvinnan att träda i brudstol å nyo.1
Ett exempel förekommer ock, att en från kriget återkommen knekt
fann, att domkapitlet på alltför obestyrkt rykte om hans frånfälle
medgifvit hans trolofvade rätt att ingå äktenskap med annan man,
ehuru trolofningen varit lagligt afslutad och hon således bunden
vid den förstnämnde.3 Likaledes inträffade fall, då
församlingspräster sågo sig böra, åtminstone tills vidare, lägga hinder i vägen
för en från fälttåget hemkommen krigsman att ingå äktenskap i
hemlandet, om ryktet visste förtälja, att han i främmande land
inlåtit sig i äktenskap. Det var nämligen ej ovanligt, att knektar
under sin ofta fleråriga vistelse vid hären utomlands ingingo
giftermålsförbindelser, hvarför det kunde ställa sig ganska svårt för
hemsockens pastor att afgöra deräs hinderslöshet ifråga om
äktenskap. Åt en soldat från Fornåsa socken, som i utlandet gift sig,
beviljade konsistorium 1638 dock rättighet att i hemlandet ingå
nytt gifte, enär det blef upplyst, att hans hustru gått öfver till de
kejserliga, då hennes man vid ett tillfälle blifvit tagen till fånga.3

Att lösaktighet och skörlefnad voro allmänna synder, synes
af mängden af mål behandlande dessa förseelser, som föredrogos
inför kapitlet. Frågan om »löskekonors» behandling var föremål
för öfverläggning vid 1600-års synod. Mötet bestämde, att, när
dylika kvinnor andra resan ertappades, de skulle försändas till

1 T. ex. Kons. prot. 23 juni 1641 och 12 nov. 1645.

• T. ex. Kons. prot. 30 juni 1635.

8 Kons. prot. 15 maj 1638.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1914/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free