Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. O. HOOF OCH HOOFI AN ISMEN
289
glömda, vände han sig till det som bjöds af sällskapslif bland
storbönder och resehandlare. Hurudant detta sällskap skulle vara
och huru det skulle inverka på honom är lätt att förstå. Utan
tvifvel är det ock minnen från föräldrahemmet, som bidragit till den
benägenhet för starka drycker, som nu tog väldet och bröt ut i full
låga. Den tidens underofficerare voro ej kända för återhållsamhet
och Hoofs fader utmärkte sig icke synnerligen för någon
karaktärens renhet.1 De många krigen hade bland militären åstadkommit
en tradition af råhet. Hvarken student- eller prästkretsarna2 voro
heller mönster i fråga om nykterhet. Det ena med det andra gjorde,
att Hoof föga uppbyggliga föredömen haft. Själf gick han
emellertid längre än de flesta.
Åtskilliga smådrag tyda på att Hoof under sin första tjänstetid
t. ex. i Mjöbäck ännu bemödat sig om en viss ordentlighet.3 Då
kyrkoböckerna sedan nio år tillbaka ej blifvit förda, utan blott
anteckningar gjorts på några otydliga lappar, upplade han i samråd
med en kyrkovärd såsom kännare af socknens ledamöter en ny
förteckning. Och då man hade för sed att under gudstjänsten från
läktaren spotta på de nere i kyrkan sittandes hufvuden, hvilket
»störde dessa», utrotade Hoof med näpst och böter detta ofog.4
Af domkapitlet användes han upprepade gånger till ombud vid
skiftesförrättnijigar o. dyl.5 och hedrades 1803 med vice pastors
titel, en då för tiden bruklig utmärkelse. Men det gick raskt utför
under Svenljungatiden. Många voro de nätter han tillbragte på
gästgifvaregården vid korten och glaset. En sagesman berättar
■ock följande episod från sin mormoders bröllop: »Man tog sig för
att gå långdansen. Den skedde så, att bröllopsfolket par om par
begaf sig till granngården, där det dansades på gårdsplanen. På
samma sätt fortsattes på hvarje gård, byalaget öfver, tills man kom
till bröllopsgården igen. På vägen mötte man emellertid Hoof,
som kom resande från ett sjukbesök. Det blef allmän förlägenhet
och äfven förskräckelse för prästen. Men det var ej af nöden. Han
hoppade af åkdonet, tog bruden och gick först i tåget.» För öfrigt
1 Se Sätila dopbok 1763.
5 Vilhelm Berg: Göteborgs stift under 1700-talet, s. 229, 245, 234 ni. fl.
— Om öfverdriften^ i denna bok, se dock H. Lundström: Skisser och kritiker,
s. 299 ff.
3 Mjöbäcks kvrkobok 1800.
1 Mjöbäcks sockenstämmeprotokoll 1801.
•r’ Göteborgs domkap. brefbok "/7 1804 m. fl.
Kyrkohist. Årsskrift 1914. jo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
