Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen
323
skälm, är han åtminstone både lat och egennyttig, och ehuru stark
som en jätte ligger han på latbänken och fruktar för döden, mot
hvilken han instänger sig och kläder på sig. Så billig jag är mot
läseriet i sin renhet, såsom husandakt, så mycket föraktar jag denne
man, hvilken, sedan jag första året, jag var blefven biskop haft
honom i enskildt förhör, alldeles tvärstannat och t. o. m. gör mindre
än jag ville och han borde.»* Att Hoof så handlade hade
emellertid antagligen helt andra bevekelsegrunder. Då han, såsom det
framgår af hans senare predikningar, ej på befallning ändrade
hvarken åsikter eller predikosätt2 och ej tilläts af öfverheten efter sitt
samvete utöfva sin verksamhet, såg han ingen annan utväg öppen
än att så mycket han kunde draga sig tillbaka. Att han ansåg
sig berättigad därtill berodde ock därpå, att hans hälsa till följd
af ungdomssynderna var synnerligen försvagad. 1821 intygas
af församlingsboar, att han »gick på grafvens brädd».3 En
omständighet som gjorde, att han ock kunde sätta sitt beslut i verket,
var den sent omsider inträffade befordran till ordinarie
befattning. 1820 blef komministertjänsten i Svenljunga genom
Hedenros’ död ledig, hvarefter Hoof valdes med öfvervägande röstetal
till efterträdare.4 Efter denna tid dröjde det ej länge förr än han
begärde och erhöll ämbetsbiträde, hvilket han sedan ständigt hade
till sin död. Ännu predikade han väl då5 och då och längre fram
än som uppgifves i Nekrologen" och ännu besöktes väl Floghult
af gäster från när och fjärran, men i aftagande grad. Rörelsen
fick emellertid allt fortfarande vara i fred.
Till den fortsatta oppositionen mot rörelsen såsom sådan
skola vi senare återkomma. Återstår här att granska några af de
anklagelsepunkter, som riktats mot Hoofs person och som angifvits
som motiv till hans uppträdande som reformator samt framställa
några högst skilda omdömen om honom vid hans död.
1 Fehrman a. a., s. 88.
2 Om att Hoof ej rättade sig efter biskopens kända välvilja för nya
psalmboken vittna uttalanden i Högmässopredikningarne, s. 784.
3 Fullmakt bland valakter, Svenljunga pastorsarkiv.
4 Fullmakten, se Göteborgs Domkapitels Bref bok och allegater I0/i 1821.
Af Wingård, som strök åtskilligt i det tryckta formuläret för Ingman, t. ex.
»för visadt välförhållande», har dock låtit det vara oförändradt för Hoof.
1826 yttrade sig Hoof misströstande om hela rörelsen: »Det svnes som
om det ej skulle bli annat än en röra och oreda på hela vår kristendom».
Str. Pr., s. 145.
0 Strödda predikningar, s. 151.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
