Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54 h. d. hallbäck
beskedlig Vestgöte, som jag tilläfventyrs kan träffa och som vill
åtaga sig det begärda uppdraget». Ännu 1830 uppräknar han
honom bland andra erfarna och rättsinniga lärare. Att Hoofs
predikosamling allt ifrån början väckt uppseende och motsägelse torde
man kunna sluta sig till däraf, att Sellergren redan i dec. 1821 i
sammanhang med nämnandet af Hoofs namn talar 0111 fördomar
mot böcker. Särdeles bekant med Hoofs skrifter blef Sellergren
emellertid aldrig, ehuru han ofta blef uppmanad att afgifva sitt
utlåtande om dem. 1830 hade han ej lärt känna mer än en och
annan af predikningarna. Sellergren försvarar visserligen Hoof
mot hvad han anser vara orättvisa beskyllningar, t. ex.: »för öfrigt
har jag mig säkert bekant att den vackre mannen icke annorlunda
än tillfälligtvis gifvit anledning till striden om klädedräkter och
färgor m. m.; utan hafva de som hört och talat med honom i detta
ämne orätt fattat hans ord och mening. Han har förklarat sig
häröfver med en och annan förståndig människa, som frågat honom
härom. Hvad han sagt med vissa modifikationer och villkor, har
en och annan mindre eftertänksam tagit för ovillkorliga
föreskrifter. » Men för öfrigt är han varsam i sitt omdöme om hans
predikningar. Hans anmärkningar äro 1:0 ogillande af somlig exeges
af Hoof, t. ex. hans bruk af ordet: »Låt de döda begrafva sina döda »,
såsom ett förbud mot deltagande i begrafning; 2:0
framställningssättet äger icke den ordning ocli redighet, som man kunde önska.
3:0 att Hoof sätter Sions sånger i bredd med Bibeln. Han förmanar
till att hellre läsa andra böcker än Hoofs, men emellertid visa
fördragsamhet mot sådana, som icke ville lämna honom.
Hoofs skrifter kommo emellertid mer och mer i misskredit,
många vågade icke längre bruka dem och många exemplar slutade
i elden. Schartauanerna ansågo, att den hoofianska läran förde
till ytlighet och känslosamhet. De dömde såsom människostadgar
många af hoofianernas bruk, t. ex. föreskrifterna om färger och
åtbörder, de klandrade den bättring, som begynte utifrån, den
gifmildhet, som bevisas utan urskillning och bereder möjlighet till ett
fortsatt syndande hos föremålet, t. ex. genom lättja, dryckenskap
o. s. v.
Ett annat drag hos schartauanismen är dess förhållande till
läroämbetet, hvilket förhållande härledes både från den pietistiska
och den ortodoxa uppfattningen. Enligt den förra och i
öfverensstämmelse med hoofianerna satte schartauanerna ett synnerligt
stort värde på s. k. rätte lärare. Tilloppet till sådana var stort, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
