- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
27

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - J. Schnitzer. Savonarola im Streite mit seinem Orden und seinem Kloster. München 1914. Anm. af Hj. Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anmälningar och granskningar

iI

hjälp fördelat de italienska observantklostren i tre kongregationer:
den sicilianska, den romerska (med Toscana) och den lombardiska.
Märkligast blef den sistnämnda. Den fick slutligen en utlöpare
i Florens. Dess stora dominikankloster S. Maria Novella höll
sig afstängd från observansen; men reformvännerna skaffade sig
med Cosimo Medicis hjälp klostret S. Marco, som på ett föga
uppbyggligt sätt röfvades från dess ägare silvestrinmunkarna. Först
hörde den nya dominikanfamiljen till romerska kongregationen;
men då pästen 1448 svårt decimerat antalet munkar, och man
bäst kunde få nya krafter från den lombardiska kongregationen,
öfvergick S. Marco 1451 dit. Dess ledare, florentinaren Antonin
Pierozzi, som personligen var en högt ansedd man och blef
ärkebiskop, förde emellertid Marco-klostret att bryta med reformens
och Dominicus’ själfva grundtanke, då han utverkade påflig
dispens för klostret att besitta ägodelar etc. Så kom snart
Marco-klostret, trots den yttre anhörigheten till en »reformerad»
kongre-gation att blott till namnet skilja sig från konventualismen;
detsamma gällde för öfrigt äfven den lombardiska kongregationen
i dess helhet, som af Martin V fått rätt till gemensam egendom.

Sådant var läget, då Savonarola kom dit. Savonarolas plats
i munkväsendets historia bestämmes af, att han sökte återupplifva
Dominicus’ och Franciskus ursprungliga ideal. Af sin store
farfader ocli dennes thomism hade han bl. a. lärt, att icke ens påfven
kunde dispensera från det högtidliga armodslöftet. Därför måste
detta trots allt upprätthållas. Savonarola betecknade inom
dominikanorden samma ståndpunkt som spiritualerna (icke de skismatiska
fraticellerna) inom /ranciskanorden. Så lösgjorde Savonarola 1493
sitt kloster från den lombardiska kongregationen och sökte bilda
en ny reformerad kongregation af sträng observans; ali
Marco-klostrets egendom bortgafs. Påfven Alexander VI bekräftade
lösgörandet för evigt 1493, trots att ordensgeneralen Joachim
Turrioni som konventual och venetianare satte sig däremot.
Ordensgeneralens makt hade påfvedömet vetat att begränsa genom
institutionen kardinalprotektorer för de olika ordnarna.
Domi-nikanordens kardinalprotektor Caraffa var nära förbunden med
släkten Orsini, dessa med Piero Medici, och Mediceerna ville gärna
bli af med den politiske utlöparen i Florens, som ett lombardiskt
S. Marco utgjorde för Milano och Venedig.

Men härigenom kom Savonarola i strid med nästan hela sin
orden. Att konventualerna med Turrioni i spetsen skulle arbeta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free