Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Om »upplysningstidens» svenska kyrka med särskildt afseende på Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om »upplysningstidens * svenska kyrka i 53
par emot vantro, dårskap och laster», men blir »ett offer för sitt
nit och sina nyttiga bemödanden och dör med den värdighet, det
ädelmod, som ägnar en man», gör ett starkt intryck, huru mycket
djupare borde då icke detta blifva, när den, som lider »vida
öfverträffar alla världens visa» och är af Gud sänd till hela vår släkts
räddning och att »gifva oss det största exemplet på dygd».
Vädjande till hvarje oförvilladt omdöme hemställer författaren, om
ej denna händelse förtjänar, »att vi årligen helga några veckor till
åtanke däraf». Som predikningarna härrörde från flera författare,
hvilka ej intogo alldeles samma teologiska ståndpunkt, äro deras
art något skiljaktig. Till författarne hörde till ex. den nyssnämnde
professor Rosenmüller, som tillhörde neologernas läger, men ock
professor F. V. Reinhard i Wittenberg, hvilken åter var en
förkämpe för den supranaturalistiska riktningen. Till den synes pastor
primarius i Hamburg J. Chr. Bräcke ha något närmat sig i de
Utkast till predikningar, som han utgaf, och hvilka sedan öfversattes
och 1799 trycktes i Lund. För att gifva någon föreställning om
arten af dennes predikningar kunna vi erinra om några hans
yttranden i en predikan på Trefaldighetssöndagen. Han har valt till
ämne för den: »Kristnas förnuftiga förhållande till deras
religionsangelägenheter». Väl förklarar han, att vi ej böra antaga
några obegripliga lärosatser, om de ej bära stämpeln af gudomlig
uppenbarelse, men för att kunna detta böra vi följ a de af Jesus
oss gifna förnuftigaste och tydligaste grundsatser». Han
medgifver dock, att förnuftet icke förmår fatta allt i sanningens rike,
och i en predikan på annandag påsk betygar han till och med, att
den, som tviflar på Kristi uppståndelse, därmed förnekar
återlösningen och »det afgörande beviset för Jesu gudomliga sändning».
Mer utpräglad rationalistisk till sin allmänna karaktär var
en »Utvald samling utaf andeliga tal, författade af världens störste
predikanter, från flera språk öfversatta», hvilken dock ej såg dagen
förrän 1812, i Kristianstad, men som därmed ock visar, att ännu
vid den tiden rationalistiska predikningar ansågos kunna påräkna
en så stor läsekrets, att det lönade sig att kosta på deras tryckning.
Denna samling utgick i tre delar, och till den hade bidragit bland
andra professor Ch. F. von Ammon, som ansågs som en af
rationalismens främste representanter, den skotske vältalige predikanten
Hugh Blair, den norske biskopen Claus Pavels m. fi. af samma
riktning. En af författarna F. C. Gutfeld yttrade i en af predikningarna,
till hvilken han hämtat text ur romarebrefvet, att skönt hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
