Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist. Den 31 oktober 1517. Föredrag till fyrahundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI
HJALMAR HOLMQUIST
liga väg. Intet angrepp på kyrkans dogmer — i alla tider den
tacksamma uppgiften för den som vill komma oro åstad —ingen vädjan
till en lättrörd opinion, intet framhäfvande af sig själf som ledare
för något nytt, ingen uppseendeväckande åtgärd. Luther följde
den vid nästan alla kyrkliga fäster vanliga formen för de lärde ^tt
medels anslag på universitetskyrkans dörr inbjuda till akademisk
disputation öfver formulerade latinska teser. Så hade några
månader förut hans egen kollega Karlstadt vid misericordia-dagens
relikfest anslagit radikala satser öfver det viktigast tänkbara
ämne: den paulinska rättfärdiggörelse- och nådeläran. Luther själv
brottades visserligen sedan ständigt med de formuleringar, som
Karlstadt gifvit; men icke hade man på någöt håll funnit något
uppseendeväckande i Karlstadts åtgärd. Vi böra ock ihågkomma, att
formen med teser icke innebar proklamerandet af bestämda
lärosatser. Tvärt om tillkännagaf just formen »teser», att det här rörde
sig om ett ämne, som var oklart och kunde diskuteras och där vissa
satser utslungades för att få en diskussion i gång. Diskussionen var
det hufvudsakliga; den skulle bringa klarhet i saken, äfven för
tesförfattaren.
Dock var Luthers åtgärd att anslå teserna ej så oskyldig som
många andra tesanslag. Aflatsfrågan rörde ej blott teoretiska och
dogmatiska intressen; den var till den grad praktiskt aktuell och
berörde så nära både rikets och påfvedömets ömtåligaste intressen,
att en diskussion härom, t. o. m. en lärd akademisk, måste väcka
sensation och blifva betydelsefull. Värre var, som vi redan antydt,
att Luther genom teserna rörde vid sin egen kurfursets både
religiösa och landsfaderliga ögonsten. Erinrar man sig detta, så ter
sig Luthers tesanslag nästan under fönstren på Fredriks borg ej
längre som en blott vanlig professorshandling utan som en
samvets-lydnadens och samvetsfrihetens bragd. Och ändock var från
Luthers egen och de samtidas synpunkt helt visst icke tesanslaget det
enda djärfva i Luthers handling den 31 oktober 1517. Samma
dag som han vandrade till slottskyrkodörren företog han sig något
mycket allvarligt. Han hade låtit trycka några exemplar af sina
teser i plakatform för att utdela bland de närmre vännerna;
förmodligen anslog han väl på kyrkodörren ett sådant tryckt exemplar.
Men Luther stannade ej härvid; han ville ej begränsa saken till en
lärd diskussion utan kräfde ock, att det skulle handlas. Så sände
han själfva tesdagen tryckta exemplar äfven till sin närmaste
öfverordnade biskop och till själfve Tysklands primas och jubelaflatens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
