- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Adertonde årgången, 1917 /
201

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARSILIUS AF PADUA

2 o i

nämsta grundvalen för påfvedömets makt.1 Det är han, som i
främsta rummet utbildat påfvedömets finansiella system med
annater, provisioner, dispenser o. s. v. För att kunna drifva denna
politik sträfvade han efter att så fullständigt som möjligt
koncentrera kyrkans styrelse till kurian, och framför allt drog påfven i allt
större utsträckning utnämningen af prästerliga befattningar till sig.
I följd häraf blef kurian från denna tid en tummelplats för
lycksökare från hela kristenheten, hvilka här sökte vinna framgång för
sin ärelystnad eller sina ekonomiska intressen. Detta är orsaken
till att Johannes XXII kommit i vanrykte såsom en af de påfvar,
som särskildt bidragit att gifva påfvedömet en världslig karaktär
och därigenom framkallat den opposition, som tog sig uttryck i
reformkoncilierna och slutligen i reformationen. Men Johannes
var äfven en man med betydande kraft och ihärdighet. Han var
ej böjd för att eftergifva något af påfvedömets anspråk; han
fullföljde sina syften med orubblig seghet, och sina motståndare
förföljde han med oblidkeligt hat och med ett rätthafveri, som
påminner om en processande jurist.

När Johannes blef påfve, var situationen inom kristenheten
gynnsam för ett försök att utvidga påfvestolens makt.
Kejsardömet var lamslaget genom en långvarig tronstrid.2 Vid valet till
tysk konung efter Henrik VII hade enighet ej kunnat uppnås
mellan de väljande furstarne. Resultatet blef, att af två olika partier
såsom konungar utropades Fredrik af Österrike och Ludvig af Bayern.
Den senare hade flertalet för sig, men det fanns ej någon lag eller
någon praxis, som gaf utslaget vid valet åt den, som hade
majoritet. Enda utvägen var att vädja till vapnen, och så började en
långvarig tronstrid, som med skiftande resultat fördes i åtta år.

Båda kandidaterna underrättade enligt gammal sed påfven
om sitt val, med därvid yppade sig en betydelsefull skiljaktighet.
Fredrik anhöll om påfvens bekräftelse af konungavalet, under det
att Ludvig endast underrättade om att han blifvit väld. Båda
framställde däremot anhållan om kejsarkröning genom påfven.

1 En utförlig framställning af Johannes’ finanspolitik gifves t. ex. af
Haller, Papsttum und Kirchenreform I, s. 8g f.

2 En förträfflig framställning af förhållandena i Tyskland och striderna
där gifves utom af Hauck af Lindner, Deutsche Geschichte unter den
Habs-burgern und Luxemburgern. Stuttgart 1890. Akterna äro numera tryckta
i Monumenta Germaniæ historica. Legum Sectio IV. Constituciones et acta
publica imperatorum et regum V, VI 1909—1914.

Kyrkohist. Årsskrift 1917. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:06:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1917/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free