Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Fehrman. Lunds domkapitel och prästbildningen under 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.UNDS DOMKAPITEL OCH PRÄSTBILDNINGEN UNDER I7OO-TALET 2 2Q
det minsta utanför läroboken.» En examinand påstås t. o. m.
lia placerat staden Augsburg i Asien! (Kan dock möjligen
Nordins citat »in Asia» vara felskrifning i originalet eller
felläsning för »in Austria»?) —J. Steuchius dog 1742. Ären
1742 —1757 äro fördelade på icke mindre än tre Benzelier. Hvad
de förmått uträtta under så kort tid och ined sin bästa ålder
bakom sig, kan ej ha varit så synnerligen mycket (H. forsells
minnesteckning af E. Benzelius d. y. innehåller intet af värde
för vårt syfte). De följande ärkebiskoparne under slutet af
1700-och början af 1800-talen kunde väl glädja sig åt en längre
arbetstid, men några vittnesbörd om att den sida af deras
ämbets-utöfning, som rörde prästbildningen, vunnit särskildt beaktande,
föreligga ej. Än mindre äro några åtgärder bekanta, hvarigenom
de skulle lyckats effektivt höja den allmänna nivån. Med
kännedom om det, som i de olika fallen utgjort deras
hufvudsakliga intresse eller det egentliga i deras insats, kan man icke
heller finna något dylikt troligt. Detta får ej förstås så, som
om de skulle saknat blick för att något måste göras, eller
af-stått från hvarje initiativ till förbättring. Men med dessa
synpunkter blandade sig andra, som gjorde, att man i praxis förfor
tämligen inkonsekvent, och att öfverseendet med dåliga
kunskaper blef åtskilligt större än det bort vara. Flera typiska
fall anföras t. ex. från Lindbloms Linköpingstid (E. Rodhe,
J. Lindblom såsom biskop i Linköping, sid. 146 ff.); hvad
Lindblom kunde tillåta sig som biskop, har han nog också
kunnat praktisera såsom ärkebiskop. Och Lindbloms regim
torde ej lia representerat någon försämring i jämförelse med
hans närmaste företrädare på ärkebiskopsstolen. C. v.
Rosenstein, den siste ärkebiskopen under vår period, var, med allt
erkännande af hvad han i öfrigt betydt för svensk kultur,
ingalunda mannen att begynna ett nytt system.
Bland de skånska biskoparne möta vi under åren 1694—
1714 den förutnämnde M. Steuchius. Kraft och intresse för
sin lifsgärning kan man som nämndt ej frånkänna honom. Hans
förhör stå, hvad fordringar beträffar, föga tillbaka för 1750- och
60-talens. Att detsamma på det hela taget var fallet med
med-konsistorialernas, möjliggjordes väl ej minst genom biskopens
föredöme och stöd — erkännansvärdt särskildt på en tid, hvilken
i så hög grad som denna bar prägel af krigets svårigheter.
J. Linnerius, professor i teologi 1684—1714, var biskop 1715—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
