Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Till ryskt och tyskt fromhetslif. Af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
LITTERATUR ÖFVERSIKTER
bl. a. dess allmänna tendens till massprestation, hopande af
medikament på medikament. Tre drag i Luthers underbart
sunda, naturliga religiositet framhäfvas: i) dess grandiosa
enkelhet med koncentration på det enda nödvändiga; 2) dess befrielse
från moralens kväfvande omfamning; »Religion ist kein Machen
sondern ein Haben», Luthers religion saknar allt afsiktligt;
3) renheten i dess religiösa föreställningsvärld, en sund
mänsklig umgängelse med det heliga utan afprutning på vördnaden.—
Det är svårt att veta, i hvad mån Luthers fromhet blef folkets
verkliga egendom. Säkert blott styckevis. De stilla i landet,
som läste hans bibel och sjöngo hans psalmer, ha dock förstått
honom; och vi få ej tänka oss deras tal allt för litet. Där
ut-präglas den lutherska fromhetens förblifvande art, dess styrka
och svaghet: innerligheten och opraktiskheten. Vi finna hos
Aner den vanliga tesen, att lutherdomen är passivitet gent emot
den reformerta aktiviteten. Man märker skadan af, att den
tyska kyrkohistorieforskningen nästan helt glömt bort Sverige,
och därför utan vidare identifierar den tyska landskyrkoreligionen
med lutherdomen, utan att reflektera över möjligheten att där
en förkrympning under politiska förhållandens tryck kanske ägt
rum och att man annorstädes kanske kan söka bättre bevis för
lutherdomens verkliga, art, när den i frihet fått finna sig själf.
Gustaf II Adolf är en kyrkohistorisk centralgestalt äfven i
annat afseende än att han bröt den katolska reaktionens segertåg.
Luther skapade lusten att läsa och hämta religiös kunskap.
Ett helt folk hängde öfver bibeln. Alla sökte själfva finna och
förstå sanningen. Häraf framväxte det tyska folkets böjelse för
intellektualistisk uppfattning af religionen, som ensam kan
förklara ortodoxiens herravälde under senare hälften af 1500-talet.
Dess teologi är ej en akademisk produkt; den har sina rötter
i hela folkets läggning. Så får det fromma sinnelagets
kvalitet ofta stå tillbaka för de antagna lärosatsernas kvantitet. Men
det är ändock något stort med ortodoxien, ej blott i dess
formella skarpsinne utan än mera i dess anda af grundlighet och
dess kompromisslösa, trohet mot den som sann erkända läran.
Läroifvern dödade ej heller det i lekmannavärlden lefvande
religiösa sinnet. Denna lekmannafromhet fick sin djupaste
påverkan genom det 30-åriga kriget. Man märker ännu föga af
religiös krigshänförelse; den religiösa heroismens stämma
förnimmes blott sparsamt. I stället bemäktigade sig en djup pes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
