Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - I. Inledande öfversikt: Miljö lör och föregångare till Rudbeckii religiösa nydaningsarbete bland menigheten - 2. Föregångare och paralleller till Rudbeckii religiösa nydaningsarbete bland menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I I I
Sveriges första KO, hvilken vill följa »de ordningar» som »ifrån
apostlarna» eller »ifrån våra föräldrar in på oss komna äro».1
Nova Ordinantia2 sade det vara »storligen för nöden och nyttigt»,
att man i trosläran »söker och följer den grund och mening, som
alltid hafver varit uti den äldsta och första Kristi församling»;
ibland postillaförfattare borde prästerna främst »läsa de äldsta
och bästa som skrifvit hafva strax efter apostlarnas tid».
Uppsala möte förklarar sin anslutning till de tre äldsta symbola, och
en af dem som undertecknat mötesbeslutet, en prästerlig,
märklig skolrektor från Västerås’ stift3, yttrar ett årtionde senare
följande om t. ex. Visitationsinstitutionen och katekesen: Den förra
»är ingen ny sed utan är hållen och brukad i gamla och nya
testamentet»; katekesen »är icke någon ny bok, icke heller någon ny
öfning . . . utan så gammal som den heliga skrift, dädan
Cate-chismus tagen är». Att ett sådant för »de enfaldiga» afsedt
»extrakt ... af den heliga skrift» förefanns uti apostlarnas tid,
bevisar författaren med bibelställen. Alltså förefinnas samma
verifikationer, stöd och påverkan, som angifvits t. ex. i titlarna å
Hessens KO 1566 och Storchs schlesiska Catechismus (1555), af
hvilka den förra uppger sig vara hämtad ur apostlarnas, deras
efterföljares och andra äldre kristliga rena lärares skrifter; den
senare säger sig vara ur tidigare katekesutvecklingar »geklaubet»."
Förutom i de urkyrkliga, traditionellt bevarade eller nu
återuppväckta arbetsformerna såg den evangelisk-lutherska
kyrkan vanligen sina mönster i allt hvad Lutherus, hans intima
vänner och största efterföljare gillat, börjat och antydt. Man
beundrade och efterliknade dessas framställningar och insatser ej blott
i afseende å salighetslärans rätta innebörd utan äfven i afseende å
organisatoriska riktlinjer och praktiskt arbetssätt. Så i alla land,
så äfven i Sverige. Det är sålunda i full enlighet med århundradens
1 A. a., s. 8, 9. Jfr KO 1571, s. 94, 95, och KO förslaget 1619, s. 468:
»Det är en god sed».
2 A. a., s. 193, 199.
3 Det var Petrus Jonæ, rektor i Arboga, sedau kyrkoherde därstädes
och därefter biskop i Växjö; hans och Rudbeckii principer skola vi finna i
allt väsentligt öfverensstämma. Cursus visit., s. B, B2, som hänvisar till
Ebr. 5:12; 6:1.
4 Dessa yttranden öfverensstämma tydligt med uttalanden i t. ex.
Lutherlärjungen Tetelbachs Goldenes Klenod och Sarcerii latinska katekes
’539 (resp. st. 5 och 2). Reu I: 1, s. 667 o. f.; x: 2 : 2, s. 933; min exkurs
öfver Enfaldiga frågor, s. 10, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
