Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 4. Nyanglikanismens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
frigjorde sig från den minutiösa kontroll af sitt lif, som han hade
lärt från denne sin ungdoms andlige fader, så förgingo dock aldrig
spåren af dennes inflytande, och när Knox 1797 återvände till ett
lif mera i öfverensstämmelse med sin sanna natur, framträdde
åter de gamla intrycken med nystyrka. Wesley’s inflytande, om
man så vill det metodistiska inslaget, förblef ett af de konstitutiva
elementen i hans religiösa individualitet, och den starkt
högkvrk-liga läggning, som han förbinder därmed, är måhända också till ej
ringa grad ett arf från »högkyrkomannen» Wesley. Härom var
också Knox själf medveten. »Med ett ord», skrifver han en gång
till en bekant, »jag betraktar John Wesley som i sina senare dagar
förkunnande, mer än alla oinspirerade män, som gått före honom,
kristendomen i hela dess kraft och tillika i hela dess älsklighet.
På grund häraf synes han mig vara den första skickade
uppenbararen af den koncentration af det evangeliska ljuset, som på ett
så underbart sätt har brutits samman i vår fastställda liturgi. Och
jag är öfvertygad om att den tid ännu skall komma, och att den ej
är mycket aflägsen (fast jag måste erkänna, att jag ännu ej ser något
tecken till dess annalkande), när det af försynen förlänade arf
(Providentia! deposit), som utmärker Englands kyrka, kommer att
bli uppskattadt till sitt rätta värde; och Wesley’s egendomliga
bestämmelse, som den förelöpande förkunnaren af dess ännu
outvecklade skatter, skall bli fullt förstådd och erkänd efter förtjänst. »*
Om jag skulle våga att antyda de punkter, där Knox eljest har tagit
arf efter den metodistiska evangelikalismen, i dess Wesleyanska
form — Whitefield’s kalvinism var honom osympatisk — skulle
jag möjligen anföra hvad man kunde kalla för en
perfektionistisk etik, som håller upp den fullständiga helgelsens ideal i stället
för de kompromisser, han såg och beklagade hos protestantismens
olika former — dels öfver hufvud den uppskattning af känslans
rätt i religionens värld, som låter den af 1700-talet förkättrade
entusiasmen komma in som en varm och lifgifvande ström både i
hans personliga fromhet och i hans teologi.
Efter att ha. försökt sig dels på den irländska politikens
slipp-riga fält, dels som privatsekreterare hos lörd Castlereagh för någon
tid, dref honom en sjuklighet, som yttrade sig icke minst i melankoli
och ett nervöst temperament, till att slå sig till ro. Så började
det enstöringsliv i Dublin, som skulle räcka till hans död 1831
1 Remains, III, s. 489.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
