Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Beckman, Till belysning af helgonkulten i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 T, 2
nat. beckman
Gå vi tillbaka till de norska konungasagorna, som ju ge
detaljerade framställningar, så träffa vi en son af Harald Gille, i
Norge kallad Eystein. Denne ankom som vuxen sex år efter
faderns död till Norge från Irland. Bröderna erkände honom som
likberättigad, och så blef han deras samregent. Hans historia är
rik på dråp, af talsbrott och strid, men den innehåller, så vidt jag
kunnat finna, icke ett enda drag af djupare fromhet, förrän på
dödsdagen; bland hans karaktärsegenskaper framhålles särskildt
öfvermod, hänsynslöshet och girighet. Han blef skild från sitt
folk och föll ensam i sina fienders händer, förehöll dessas ledare,
en af sina svågrar, att han borde hjälpt honom att fly, begärde och
fick tillstånd att först höra messan och lät sedan utan motstånd
hugga ned sig (1157). I döden ansågs han ha uppfört sig manligt.
Äfven om honom uppkom det talet, att han blifvit helig;
undergörande källor sprungo upp både där hans blod flöt och där hans lik
sattes ned för natten, då det skulle föras till grafven. Äfven i detta
fall måste vi antaga, att omständigheterna vid själfva dödstillfället
spelat en afgörande roll. De två källsprången erinra ju om hvad
som berättas om S:t Eriks källa i Uppsala.
Samma månad som Eystein, alltså året. efter Sverker, föll i
Danmark Sverkers måg, Knut Magnusson. Han var också en
tronpretendent som andra, hans färd var icke mer fri från löftesbrott
än andras. Något särskildt kyrkligt eller kristligt nit hade han
icke hunnit utveckla. Men han blef sviken af en medtäflare, som
varit hans gäst, och nedstucken utan att få tid till någon
dödsförberedelse. »Och danskarne anse honom helig», säger Knyt-’
liga saga. Sven Aggeson använder ordet martyrium.
Om vi fortgå med helgon, som aldrig blifvit erkända af kyrkan
och blott haft lokal dyrkan, så kunna vi erinra om »den helige
Romfar», som gifvit namn åt Romfartuna kyrka.1 Om honom
berättas dels att han genom en pilgrimsfärd till Rom skaffat medel till
kyrkans fullbordande, dels att han blifvit halshuggen »på det
rummet, hwarest .. . Romfarskällan är belägen ». Om sistnämnda
händelse få vi veta, »at straxt efter som kyrkan blef färdig, skal
mässekalken, som der wid kyrkan redan funnits, blifwit bortstulen, och
emedan Romfar och hans följeslagare i detsamma ärnat sig resa
härifrån, så hafwa de blifwit för samma stöld mistänckte,
hwar-uppå Romfar, enär han blifwit derom tillspord, skal derpå sjelf
fäldt den domen, at i hwilkens wäskor samme mässekalk finnes,
1 Grau, Beskrifning öfver W äst manland, s. 211 (nytryck).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
