Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 1. Scenen och huvudpersonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
själ.»1 Man skulle kunna flerfaldiga dessa skildringar. De skulle
alla tillsammans vittna om den trollmakt, som utgick från hans
person, oemotståndlig för alla, som kommo honom verkligen
nära, men tillika om något visst skräckinjagande, som verkade
beklämmande och höll mången på avstånd. Detta
sammanhänger kanske med ett av de starkast utvecklade dragen i hans
karaktär: en självkoncentration2 — en oförmåga att ge sig hän
i kärlek till en medmänniska, som står i kontrast till det
övermått av kärlek och beundran, som slösades på honom. »Jag
tror, att jag är mycket kall och reserverad mot folk, men jag
kan aldrig få klart för mig, att någon håller av mig.»3 Dock
kan han en annan gång med tacksamhet tala om
»Blessings of friends, which to my door,
Unask’d, unhoped have come».4
Det var ingen tillfällighet, som gjorde, att han i sinom tid
skulle komma att skänka litteraturen en av dess odödliga
auto-biografier. Vi återfinna självbespeglingen och den
obarmhärtiga analysen, som dock på samma gång synes skänka en viss
raffinerad njutning, stegrade på ett sätt, som verkar sjukligt, i
det underliga aktstycke, vari Newman långt efter händelsen in
i de minsta detaljer skildrar den febersjukdom, som under hans
sicilianska resa i maj 1833 var nära att taga hans liv. Han
berättar här bl. a., hur han ej kunde förmå sig att ge sin
italienske tjänare en blå röck, som denne satt sin håg till. Han
hade haft den i tio år då, ännu 1840, då han skriver, har han
den i Littlemore: »Jag har så få saker, som sympatisera med
mig, att jag fäster mig vid rockar.»5 Vi skola återfinna det
autocentriska motivet i Newmans religiositet.
Om den tillfälliga besökande, som ej fått tid att rätt komma
under inflytande av sin värds fascinerande personlighet, känt
en viss osäkerhet och beklämning i hans närvaro, vad skulle
den ej erfarit, som kunnat se djupare och skönja något av hans
1 W. Lockhart, Cardi?ial Newman. Reminiscences of fifty Years
since (London 1891), s. 4. L. giclc över till Rom före Newman.
2 »— — — autocentrisme. Ce mot devrait revenir ä chaque page d’une
étude sur Newman». H. Bremond, Neiuman (Paris 1906), s. 43.
Letters, II, s. 242 (uppl. 1903: II, s. 182).
4 Verses 011 various Occasions (London 1883), nr. XIV, s. 42.
’- Letters, I, s. 429 (1903: I, s. 377).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
